oublieuse

En liten stund efter att nedanstående inlägg skrevs satt vi matsalen då följade dialog utspelade sig.

H: Men titta på mattanterna, dom kan ju inte göra så mycket, nu har dom ju bara stått där inne hur länge som helst utan att göra något.
I: ja, så brukar jag tänka när jag funderar på vad jag vill jobba med, hur kan jag får göra så lite som möjligt och ta så lite ansvar so möjligt.
H: jaa, men assistent hade jag velat vara åt någon *lite anledningar*
I: jaa, men personlig assistent .., det är välganska lätt att få jobb som?
H: njaaaaeh
I: Eller, nä för mycket ansvar.
H: Ja, och för många opassande situationer där man kan börja skratta.
I: ja *väldigt allvarlig*

sen satt vi alla tre tysta ett par sekunder, innan vi alla började skratta på riktigt för sig själva.
det är kasnke när man skrattar åt bara tanken på en utväcklingsstörd människa man ska börja fundera över hur hög moral man egentligen har, (om det nu  verlkligen är så jag vill utrycka mig. )

nu ska jag titta vidare på top model och önska att jag var smal. och snygg.

juste, tar tillbaka detdär om snön. den snöstormen H och jag fick gå genom till stationen kan ingen ignorera. det snöar,. det är vinter. fan livet.

PS. jag glömde fråga om jackan tidigare i stan, och jag frågade nästan en tant på bussen vart hon hade köpt sina skor. för det var precis såna som jag vill ha, men mesida tog sam vanligt över. DS.