oublieuse

Hej och hå här händer det grejer!

I verkliga livet vill säga, på denhär gamla bloggen är det rätt tyst. Jag har föreslagt för mitt gamla brudgäng att vi ska starta en bokklubb (heter kanske hellre läsecirkel på svenska?) de var på och jag är så himla pepp! Har massa olika ideer för hur vi skulle kunna lägga upp det hela med urval osv, men troligtvis blir det inte så smalt ändå, när allt kommer omkring. Personligen tror jag att det är bra för mig av många anledningar,  exempelvis att jag har så himla svårt att välja bok, vet aldirg vad jag är sugen på och trots att jag har ett dussin olästa i bokhyllan så finns det sällan något jag är sugen på, ( trots att jag köpt de alldra flesta själv) sen så ska det bli trevligt att diskutera lite med, och inte bara tänka "bra" "inte bra" so mjag oftast gör. Har ju mina två läsdagböcker men det är ju inte samma sak såklart! Jag får dessutom någon form av sysselsättning! Och så sist men inte minst så kommer vi ses allihop lite då och då! Med fika! Kan det bli bättre?

Nä, trodde väl inte det!

Och appropå sysselsättning så har jag idag fått lite jobb (typ 99 % säkert) ska jobba minst tre dagar nästa vecka på förskola (och hoppas att det kommer bli bra), känner meg ömsom nervös som sjutton ömsom att det kommer bli gött!

Utöver dessa två utmärkta saker så har jag idag gjort två bra saker till, 1. köpt mig ( för julklappspengar, för den som undrar hur jag fick råd)  en (förhoppningsvis) superduperkräm som ska ta hand om min fruktansvärt torra hud i ansiktet! Jag har väldigt höga förväntnngar på den, inte minst för att den kostade 239 kr för 50 ml. Kanske inget för den som brukar köpa krämer hitochdit från dyra sminkmärken, men för mig var dte mycket!

Sen har jag även vunnit försat omgången av Jorden runt på 80 dagar - spelet mot Samuel!

Och nu ska jag gå på bio, vi har nämligen fått biljetter av Samuels förträffliga pappa! Sherlock Holmes blir det, och när man får biljetterna får man köpa biogodis, yes!

såja, som avslut vill jag hälsa till alla i publiken (vinkvink hannah)

(okej fattar inte längre hur man får stycken i texten, det bara hoppar ihop när jag publicerar?)

ehe alltså, blir liksom lite varm och svettig när jag ser att henrik berggren ska till siestafestivalen, som var den första festival jag åkte på och för att se just henrik berggren. om jag vill? JA.

Men;

har lovat mig själv att siestafestivalen är det sista stället på jorden jag skulle sätta min fot på igen...

jag är inte hemma de datumen och det är en såndär grej somman nog inte bara ställer in sådär.

det kostar 660 kr för en endagsbiljett?! och jag har inga pengar.

allstå serri, vi betalade typ 450 kr för hela festivalen 07 känns det som?

Fan Livet!

Såg Blue Valentine igår. riktigt bra. var helt tagen.

se se se!

Jag sitter med svenskaboken framför mig, kollegieblocket bredvid mig på ena sida, på den andra ligger en plastficka full med papper och en planering. Jag ska skriva en sida om Jiddisch. Lätt som en plätt egentligen, men jag göra precis allt annat, varför är det så himla svårt att komma igång och skriva någonting? Det var likadant igår när jag skulle göra en Kultur&idéhistoria uppgift som jag skjutit upp, samuel hjälpte mig att börja sen var den klar på mindre än en timma, men att skriva den där allra första meningen är så himla svårt. 

Idag har vi börjat på en ny serie, Mordkommissionen tog slut för ett tag sen och det blev inte lätt att välja en ny, vi försökte med Six feet under som ju är en gammal favorit från min sida men samuel kom inte in i det, han vill hela tiden se på The Wire men jag vill inte och vet egentligen inte varför. Lite för att han redan sett den, lite för att det var många säsonger typ fem lite för att jag inte känner för det bara. Hur som helst så föll lotten till slut på Arkiv X (det är ju bara nio säsonger där....) Och det är så himla bra!

Dessutom har jag velat se den i ca 100 år sedan Li berättade att hennes hotmail stod för Mulder loves Scully (eller?) plus att jag sett något avsnitt när jag var liten och egentligen inte riktigt fick titta och det kändes så himla häftigt. Hehe.

Det finns väl egentligen inte så supermycket att säga om mars för min del, jag önskar att den kunde gå riktigt fort så det fick bli vår. Malin fyller år men ska inte fira denna månaden. Visserligen så kommer Jeff och hälsar på i helgen så, han och Samuel och jag och Malin ska ha en helkväll på lördag, det blir nog festligt! Annars är det bara en jäkla massa pluggande och tråkiga måsten hela tiden, det känns så himla tråkigt att inte ha något att se fram emot och längta till som jag ska göra. Just nu är det ju bara typ "sommarlov" och då känns det som jag ju måste försöka jobba ändå. gah, hoppas jag vinner pengar utan att köpa en lott så man kunde resa någonstans. Jag vill till London i sommar, eller barcelona i vår. Ain't gonna happen som man säger i amerikat.

Mja, mycket skräp har jag hunnit med i mina dagar som jag kanske ångrar mer eller mindre, men som Malin sa till mig bara förra veckan, Jag ångrar hellre sånt jag gjort än sånt jag inte gjort.

hehe.

Jag kan absolut inte säga vilket av alla tusentals fantastiska minnen som är bäst. Är det vanligt att man har ett favoritminne? 

Hur som helst, ett minne som jag har som är hur bra som helst var när Hannah haft utflyttnigsfest från gamla lägenheten i helsingborg och vi var några som inte kunde följa med ut och fortsätta festen, det var jag, samuel, malin och emmanuela, så vi åkte hem med bilen när det var tidigt natt kanske runt 23? Jag vet faktiskt inte. Iallafall så var det dendär natten i somras när det var sinnessjukt många stjärnfall så vi såg några från bilfönstren och insåg att vi kan ju inte bara strunta i detta? så vi körde av motorvägen innan lund, eslöv? burlöv? ingen aning vart, men precis i utkanten och hittade någon slags parkering gräsplätt ödemark bredvid någon järnväg typ så tog vi en filt och la oss på rygg och tittade på stjärnfallen och pratade. Det var så otroligt fint, nästan som på film. Vad lycklig jag kände mig. Det var helt fantastiskt!

Jag tycker vi hoppar lite i listan då jag förtillfället inte har någon kamera och inte är det minsta dugg sugen på att skriva om mina drömmar.

Min första kyss var inte så märkvärdig.

Ett tag trodde jag väl aldrig att den skulle komma, det var säkert lite jobbigt ibland. När man är 16 år är allt jobbigt och att känna sig liten är väl det sista man vill.

En kväl, eller eftermiddag kanske, det var efter julavslutningen 06 om jag inte minns alldeles fel så i december, och vi var några stycken som drack vin och skulle "elda" (grilla?) precis vid möllan på mölleplatsen.  Det var en härlig fylla och kyssen delade jag med en som hette Pontus.

Det är inte så att jag i efterhand försöker bagatellisera min första kyss, men allvarligt talat så har jag nog tänkt mer på vad som hade hänt om vi råkat bränna ner möllan än på dendär kyssen. (För visst var det någon slags incident med för mycket alkohol och för mycket tändvätska och för mycket anton alldeles för nära möllan ett ögonblick?)

Det var inte min bästa kyss, men definitivt inte min sämsta.

Den här veckan har präglats av sjukdom. Samuel har varit hemma från skolan varje dag hittils och jag vaknade idag med urinvägsinfektion, inte den värsta jag har haft så istället för doktorn blev det konsum och tranbärsjos och massor av grapefrukt. Det känns faktiskt bättre redan! Det jag har ägnat mest tid åt att fundera på är Mia & Malins inflyttningsfest på lördag, det ska vara maskerad och det tycker ju jag är superroligt. Det är bara det att jag ahr verkligen inga pengar och måste därför knåpa ihop någon form av utklänad med vad jag har, och det har på något sätt blivit ganska svårt. Även Hannah har haft problem så jag har försökt tänka åt henne också. Men för min del är det nog löst nu. Sam och jag har även börjat titta på mordkommissionen denna veckan, så himla kul! Definitivt mitt bästa köp på länge att rota igenom de tre gigantiska lådorna efter alla skivorna, billigt blev det ju också. Fischer är så himla badass och så himla rolig. I tisdags fick jag ett mycket upplyftade mail ifrån min lärare som gjorde att det kändes som ett ton lyftes från mina axlar och nu känns det helt okej att gå i skolan igen, faktum är att jag har prov på måndag men pluggat väldigt dåligt hittils iveckan så det blir nog att sätta igång med det så fort denna lilla texten är kvar.

Imorgon ska jag träffa Hanna för att pluggfika, tror jag om allt går enligt planen, även skaffa mig ett lånekort på trelleborgs bibliotek samt äta semlor i min låssasmammas nya lägenhet. På fredag blir det plugg och på lördag fest som sagt så på söndag blir det nog mest bakfylla.

vantar, penna, hårnålar, mobil, nycklar, skrivbok, kalender, läppstift, skolbok, pass, plånbok, glasögonfodral, postitblock.

Det kanske inte motsvarar precis så som det brukar se ut om jag tömmer väskan annars, men den här gången gjorde det!

Jag har tre syskon, en bror och två systrar.

Min storebror heter Simon och han är äldst. Han blir 32 i april Simon bor i skellefteå med sin flickvän Lina och deras två små döttrar. Eftersom Simon är elva år äldre än mig så har vi inte haft någon vänskapsrelation under min uppväxt och jag har faktiskt väldigt få minnen av honom från när jag var liten. Precis som man gör med ett storasysko nså har ja alltid sett upp till simon och tyckt att han var så cool, det tycker jag nog fortfarande. jag ser upp till honom oh tycker att han är en beundransvärd person. Han är så genuint snäll och bra. När jag gick i högstadiet skulle vi skiriva uppsatser på engelskan, jag skrev om Simon. Min lärare tycke att den var så fin att hon valde ut den osm en av de som sedan skulle läsas upp för klassen. Jag vågade dock inte göra detta, men om jag inte inbillar mig så läste Malin den istället?

Nuförtiden så kan Simon och jag umgås, prata och hitta på roliga saker tillsammans på ett annat sätt. Exemeplvs när vi var i thailand förrra vintern så kunde vi gå och ta en öl bara vi två utan att det var konsigt och trots att jag är hans elva år ingre syster. Nu gör vi inte sådana här saker så ofta eftersom han bor så himmelens långt bort i norrland men det är ju alltid så kul när vi ses. Jag hoppas så himla mycket att samuel och jag har råd att åka upp och hälsa på sant, men jag kommer å mycket mindre pengar än jag räknat med så det är ju inte så säkert.

Två år äldre än mig är min syster Johanna. De två åren har nästan aldirg märkts av. Vi har i princip alltidvarit lika mycket kompisar som syskon. Jag tycker nog att ca två år mellan syskon är det ultimata åldersskillnaden, då man kan få ut som mest glädje av varandra. Det är ju ingen garanti förståss, men man har ganska bra förutsättningar. Jag och Johanna har iallafall haft väldigt mycket glädje av varandra, man har alltid kunnat leka, varit två mot förädrarna, försått varandras problem etc. Men fan vad vi har bråkat också. Johanna är nog den enda personen som jag bråkats så mycket med att tårarna sprutat. För att jag varit så arg och det har känts så urbota orättvist. Men det är troligtvis också genom de bråken som jag lärt mig att säga förlåt efteråt och vikten av det.

Nu har Johanna flyttat hemifrån och bor med sin pojkvän richard i malmö, dessutom jobbar hon väldigt mycket så vi ses inte alls ofta längre. Det kan jagtyckaär så himla tråkigt ibland, vi får väl bli bättre på det. Men vi får sätta lite fart ör planen för dem två år att stcika till Australien i september!

Sen är det min lillasyster Titti kvar, hon är fyra år yngre än mig. Vi har ju aldirg haft en relation i närheten av den som jag och Johanna haft men det har alirg varit några problem mellan oss, inga bråk alls typ. Kanske för att Titti är en ganska stillsam och vänlig person som helt enkelt inte gör så mycket väsen av sig oh hittar på dumheter, men också nog för att jag har en grej för att inte bråka med småbarn (hehe kanske fel uttryck men ni fattar) jag får liksom någonslags panikartat dåligt samvete om jag skällt på henne eller om någon annan gör det så tycker jag att det är så himla jobbigt, hon är ju så liten! Eller ja, det är nog inte riktigt så längre nu när hon är sexton år men litelite sitter det faktiskt kvar i mig. Titti är ett riktigt ljushuvud, hon var typ bäst i alla ämnen i skolan i högstadiet, på riktigt! Dessutom så delar vi lite samma passion för böcker och läsning, det har vi alltid gjort, så det är något vi alltid kunnat prata om. Nu är hon ju i den åldern då man kanske behöver prata om andra saker med någon med, jag försöker få henne att förstå att hon kan prata med mig men det går inte så himla bra, hon blir bara så fruktansvärt fnissig och förnekar allting.

TADAA

nerifrån & upp!

Skor: Converse

Byxor: TopShop

Tröja: TopShop

Kofta: H&M

Så fort jag kom hem bytte jag om till

Raggsockar: Naturkompaniet

Tights: Lindex

Linne: Zara

Kofta: Gina Tricot

tog ingen outfitbild, borde jag gjort det? vill ni ha det ellor? Vi säger såhär, om Hannah kommenterar att hon vill det så blir det så. OK?

Min tro

Jag tror inte på någon gud what so ever. Jag har försökt och funderat på det för ibland kan det verka rätt så användbart. Men alltså, nej. Det är helt omöjligt.
Jag tror på kärleken. Jag tror på att visa respekt, hänsyn och förståelse för andra individer. Människor som djur, inklusive sig själv. Det är så man kommer längst här i livet.

I ett ögonblick av svaghet sa jag Ja till att ta en ridlektion i min pappas ställe ikväll. Tänkte, så kul och bra! Men jag är ju så trött och ont i huvudet har jag ju med. Får se, kanske att jag ångrar mig om en stund. Har nog inte så lång tid på mig att ångra mig. Åh denna ambivalens, åh denna lathet. Ska diskutera med Sam.

Inte heller jag har endast en bästa vän. Mina bästa vänner heter Emma, Hannah och Malin. Och så Samuel såklart.

Som ni märker så är det på denna "dagen" jag fastnat, det beror inte på true blood, det är slut för länge sedan, utan för att jag banne mig inte vet vad jag ska skriva! Hannah gjorde det så bra, och man vill ju inte vara sämre, men jag varken orkar eller får till det. Så jag kör en snabbis istället.

Hannah har jag känt sen barnsben, nästan innan höll jag på att säga men det var ju faktiskt inte sant. Utan på dagis var det, och där gick de andra töserna också och då lekte man ju lite men sen när de började på sexåsgrupp på skolan istället så var det inte mer med det. I högstadiet kom vi i samma klass och det var kanske ungeför i åttan som vi på riktigt fann varandra, även om vi hängde lite i sjuan också men då provade man ju på lite fler olika folk. Iallafall var det då jag blev kompis med Emma på riktigt tror jag (?) Malin var ju också med, men hon var samtidit mest just det med, hon och jag var egentligen inte riktigt "kompisar" vi umgicks inte alls ensamma eller så, inte i nian heller även om det nog var betydligt mer då än i åttan. hur som helst, sommarlovet efter nian åkte Emma, jag och Malin på språkresa till Malta tillsammans, de hade bokat först och sen hoppade jag på, de hade bett att komma i olika familjer är att lära sig så mycket som möjligt och eftersom jag bokade själv nämndes inget. Av ren slump kom jag och Malin i samma familj, troligtvis var det mer öde än slump eftersom det inte var någon vidare familj och vi behövde varandras stöd där. Den sommaren blev Malin och jag supertighta.

Alla relationer går i vågor tror jag. Förr var Hannah alltid prio nummer ett för mig. Mitten på gymnasiet och ett ganska bra tag framöver var det Emma som var den jag överlägset hängde mest med, Nu är det Malin som jag får abstinens av att inte se tillräckligt ofta och som jag måste fråga om råd och tömma mina bekymmer för. Det betyder ju inte att jag bryr mig minde om Emma och Hannah än vad jag gjorde förut. Absolut inte.

På de här världsfina tjejerna har jag ju nu Samuel också, som ju också är min allra bästa vän, det är ju tur för hur skulle det annars se ut? Bit för bit har han ju blivit mer än min pojkvän, hade han inte varit min bästa vän också hade det nog inte känt så himmelens bra som det gör nu.

Det finns såklart fler otroligt fina människor som står mig väldigt nära också. Men Jag delar så ofantligt många minnen med de här tre flickorna, de har varit det allra viktigaste i mitt liv. Vi har format varandra till de personer vi är idag. Jag älskar dom som otroligt mycket.

är för övrigt hemsk sugen på att rota fram gamla bilder som hannah gjort lite, men de ligger på en annan datro så det blir ett senare projekt, men jag lovar att det kommer!

förlåt om dethär blev en hemskt dålig text, men behövde få ämnet överstökat så jag kan göra igång igen.

xoxo yours truly.

Börjar med att ursäkta frånvaron, men Samuel tvingar mig att titta på true blood hela tiden. på riktigt. Vi har sett två säsonger på en och en halv vecka!

Idag har jag ännu inte gjort så mycket så för att komma ikapp så skriver jag om igår.

Min dag igår började fruktansvärt. Jag hade knappt sovit någonting på hela natten och jag sover egentligen relativt bra nu för tiden. Men inte den natten, så när alarmet ringde någon gång efter sex så ville jag inte gå upp. Kvällen innan hade Samuel valt någon "rolig" snabb låt som alarm, då var det lite underhållande men inte på morgonen. Eftersom han har en fruktansvärd vana att låta alarmet gåå en stund innan han stänger av det blev jag tvungen att ryta åt honom att stänga av det. Sen gick jag upp, lika klarvaken som hela natten men gud så trött. Höll på att missa bussen pga Sams tandborstining men vi hann. väl framme, gick jag klockan 0800 på min första riktiga lektion på terminen. Temat var dikter, jag lärde mig inte så mycket men den en och en halva timmen gick fort. Sen var skoldagen över. Sam mötte mig utanför och han smakade kaffe och kardemumma. Vi gick hem till Eva och hängde en liten stund sen gick vi och la oss. sov till 1300. skönt. sen fick vi sätta fart för vi skulle ju leta bil. Egentligen var ingen av oss sugna på att leta bil eftersom vi egentligen inte vill ha någon. Men eftersom vi måste ha en så satte vi igång, Samuel gjorde upp en rutt med bilar i malmö som vi skulle besöka. Eftersom vi sovit så länge var jag väldigt skeptisk till att vi skulle hinna med östra hamnen - emilstorp - kvarnby + handla innan 1700. När han var färdig sa jag lite försiktigt, men golfen i staffanstorp då? Ska vi inte åka till den istället? Sagt och gjort. vi tog bussen och hoppade av 10 mins gåväg därifrån men då kom Lotta, åkes mamma och hade fått syn på oss så hon vände och körde oss dit. Så himmelens snällt. Den lilla röda golfen kändes bra i magen, när vi hittade ett darth vader huvud i plast i den insåg vi att japp, den här ska vi nog ha. sen gick vi tillbaks till bussen och handlade mat i svedala och lagade mat hemma och sen insåg samuel att det bara var tre avsnitt true blood kvar och de måste vi ju se och sen var klockan kvart över tolv och sen sov vi och jag drömde mardrömmar om folk med helt svarta ögon.

puh,  sådärja.

Kärlek är att alltid vilja vakna bredvid honom. Att kunna krypa nära hur som helst när som helst. Att vilja smälta igenom hans hud och bli ett extra lager. Att se framtiden. Att vilja göra vanliga tråkiga och nya hisnande saker tillsammans. Att lägga ansiktet mot hans varma mjuka hud mellan skuldrorna om morgonen. Att låta dagboken veta hur mycket man saknar honom. Att se honom dansa till musiken i sitt huvud. Att höra honom äta frukost. Att kunna berätta vad som helst. Att kunna gråta tillsammans. Att ta viktiga beslut tillsammans. Att känna sig trygg. Att bli tvungen att skrika högt, för vad annars finns det att göra? Att inte kunna låta bli att röra vid honom. Att vilja vara världens bästa person. Att göra allt för att han ska må bra. Att alltid lyssna. Att slås igen och igen och igen av hur fantastisk han är. Att be honom berätta om hur element fungerar bara för att man vill höra på hans röst. Att se honom komma gående på långt håll. Att våga säga jag älskar dig jag älskar dig högt och tydligt.