oublieuse

missade bussen i morse med, fick åka inom tbg, gick hem för att lämna mina väskor. Och nu kommer jag inte iväg. Sitter och stirrar på dörren, jag vet att jag borde, men gentligen vem fan bryr sig? är vad som messar i mitt huvud. Jag har antagligen pissigt mycket frånvaro denna månaden, eftersom jag i princip inte varit där..vill inte tänka på hur många dagar jag stannat hemma.  Och mer kommer det bli. kommer inte gå dit igen fören nästa torsdag, dvs om en vecka.
Jag ser ingen mening med att gå dit, för jag gör ju ändå ingenting. Vet inte hur jag ska klara gå i skolan normalt sen, efter dessa åtta veckorna. Eller så blir det kanske lättare, ska jag göra ett löfte om att ta tag i mitt liv när det är vanlig skola? (Men det låter ju också så jävla lätt att säga, ta tag i ditt liv, om det hade varit så jäkla enkelt hade man väl gjort det bra mycket tidigare?) Jag måste ju gå pålektionerna. Fan jag måste ju det. och det är nog dags att flytta hem till mamma på heltid i veckorna, så att jag vet att jag kommer iväg.

jävla skitliv, det kommer fan aldrig bli nånting av mig. om du läser detta innan kl två hannah, så ring mig.
nu ska jag sova, hejdå fuckers.