oublieuse

först ut på listan om varför jag har haft 30årskris sedan jag var femton.
det är precis sånt här som ger mig ett lätt illamående av ångest.

*telefonsamtal*
jeff : vi pratade just om dig
jag : jasså?
jeff : ja, eller, jag sa till samuel att han ju fick se till att söka expertjobbet snart om han skulle kunna få det och så sa han att han inte ville jobba, att han hellre ville vara med dig

*halvtimme senare i soffan med mina päron*
mamma : du måste ju jobba i sommar ida
jag : jaa, men
mamma : jo men det förstår du väl? 134 kr det kan du ju inte tack nej till ida. och det är dags nu, faktsikt (SÖK FLER SÖK FLER SÖK FLER *underförstått*)
jag : jamen, jag vill inte jobba exagt hela sommaren..
pappa : det är tre månader, troligtvis från mitten av maj till mitten av agusti, så skulle de försöka se till att vi kanske kunde  få 2 veckor ledigt i början/mitten av juni. och så måste jag veta vilka datum du vill vara ledig.

det här nedrans jobbet som jag kanske kommer få är alltså som veterinärsassistent troligtvis åt min pappa, eller ngn annan. de jobbar typ alltid TOLV timmar om dagen, eller sjukt ofta iallafall.

det är exagt dethär scenariot jag hatar med livet, (som gör att jag vill vara..HM typ 17 alltid. aldrig. bli vuxen.) man tvingas jobba när man inte vill BARA FÖR ATT man kan/ska tjäna pengar. som om det kommer på första andra och tredjeplats. SEN kommer kanskekanske det man vill göra för sig själv och någon annan. NÄNÄ det kan du inte tacka nej till, förstår du inte, du kanske kommer tjäna 60 000 kr ida, förstår du inte att du måste jobba? tänker fan itne söka någonting annat. vad säger du samuel ska vi forsätta ses en gång i månaden resten av livet? fatta så mkt cash vi kommer ha. dessutom, vad säger du, kanske ska vi göra en DEAL att vi FÅR TRÄFFA ANDRA under tiden, så vi slipper känna oss ensama och sakna varandra? FÅ LITE UTLOPP FÖR VÅRA BEHOV. FAN LIVET.