oublieuse

jag kan inte kan inte kan inte kan inte kan inte kan inte kan inte kan inte kan inte kan inte.
texterna blir bara en osammanhängande smörja. jag kan inte skriva. har haft någon liten inbillning om att jag kunde det men nej, uppenbarligen inte.
bilderna är bara crap. för jag har tagit dåliga bilder över lag.
och bilder vi verkligen behöver är  tagna med en jävla engångskamera, och jag har försökt hålla modet uppe och hoppas på det bästa med dem, men det är tydligen inte lönt fick jag talat om för mig igår.
jag har knappt sovit på hela natten, för med de orden sköt ångesten upp i ryggraden och den har pumpat runt i hela mig hela natten och hela morgonen. det är precis som det var. jag känner igen det här allt för väl. det är som förlamning.

(det är ju ingen som tror på vårt projektarbete)

vad trodde jag.
vad hade jag väntat mig.
det går precis som allt annat som haft med min skolgång det senaste året att göra. dvs inte alls. så fort jag får någon liten press på mig att det här är något som jag måste göra, det är skolarbete det är viktigt, så är det som om jag totalt blockerar mig och blir alldels blank i huvudet. jag är där igen, men vad trodde jag. att jag skulle kunna göra det här, bara för att det blev det enda jag behövde göra.
JA DET TRODDE JAG! någonstans i helvetet hade jag väl inte gett upp hoppet om migsjälv iallafall. det var ju en dum tanke.
dra åt helvete.