oublieuse

jag brukar tänka att folk är dumma i huvudet. helt igenom blåsta, när jag hör vad de pratar om på exempelvis bussar. så brukar jag tänka att det är fan tur att jag inte är folk för jag hade inte stått ut med mig själv. idag pratade jag och anna jättelänge om att mat med små bitar är godast. troligtvis är jag precis som folk, och det är ju pinsamt. vi har samlat vuxenpoäng, lunchat och anna köpte en kaffekokare åt sigsjälv. lund var helt jävla dött. sen drack vi massor av kaffe på arimans uteservering. finfint.



jag har undvikit det så länge, för att jag inte velat se. för att jag var rädd för hur jag skulle reagera. sen nu tänkte jag, att det måste ju vara skitsamma nu, efter dehär och så..men nej, jag blir illamående på något vis. det känns någonstans och jag vet inte var. det är inget jag är stolt över tro mig. jag tänker fortsätta leva i förnekelse angående detta.