oublieuse

det känns som att jag gör ingenting annat förtutom att bli irriterad och ledsen. går runt och tänker på att jag tappat tron på mänsligheten och vet egentilgen inte vad det är jag menar. förstår inte hur folk orkar lägga tid på att hata över saker som ju faktiskt inte rör dem i sin omotiveradade norm de inte kan ifrågasätta. det gör mig så himla matt. och samtidigt så frustererat arg. jag förstår inte. jag önskar att jag någon gång får träffa en sådan människa. som hatar så mycket, att den exempelvis skriver till tidningar och startar grupper för att exempelvis en människa den tidigare aldrig visste fanns bytt kön. fråga den hur den känner att en sådan sak överhuvudtaget kan påverka dens lilla skitliv, för jag är ganska så säker på att motsvarande ger blanka fan i den som enskild individ. JAG FÖRSTÅR INTE. åh. jag vet inte vad jag ska skriva alls egentligen det är bara det att jag tänker så mycket på hat och alla dessa inskränkta människor som inte kan tänka själva men likförbannat ska sätta dit oliktänkande. jag hatar dem tillbaks så till den milda grad att jag vill hålla i möten emot dem. men fan alltså nej. jag vet inte vad jag ska säga. jag blir så matt. och arg. och ledsen. om någon bara kunde förklara för mig. hur de orkar bry sig om sådanahär saker. jag menar har de inget bättre för sig eller. jag har fan blodsmak i munnen för jag sitter och biter i mina läppar av uppgivenhet och ilska och allt vad det kan tänkas heta jag vet itne riktigt vilken kännsla det är som pumpar runt i mig. ni får ursäkta om det lät prenetiöst som om jag fösöker mig på någonting här för så är det inte med flit. eller som äktenskap mellan homosexuella. HUR KAN DET INTE VARA LAGLIGT. hur kan man ta på sig att bestämma över andra människors känslor. JAG FATTAR INTE. lagar finns väl för att förhindra brott. om man nu tror på någon gud menar dessa jävla människor att det är ett brott att säga det inför gud eller. och om någon skulle göra det iallafall, få en präst att viga dom, ska dom sätta dom i fängelse då eller. va. jag förstår liksom inte. som om de är farliga människor eller det skulle inte räknas. exagt samma ritual har uträttats men det räkans inte eller. om man redan sagt det, kan man ta tillbaka det då eller. nä det gills visst inte.  om det nu var så fel, skulle det inte var fysiskt, psykiskt, kemiskt, och allt vad det heter OMÖJLIGT DÅ. jag vet fan inte vad jag ska säga.jag har aldirg adlirgaldirgaldrig förstått mig på sådana människor. FAN HERREGUD SOM JAG INTE ENS TROR PÅ VAD JAG BLIR GALEN JAG FÖRSTÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR INTE.

samtidigt är jag själv så jävla pinsamt passiv och blank i huvudet och det har de senaste dagarna grott tankar i mig att ingenting spelar någon roll, ingen, och dessa tankar äcklar mig. men vilken jävla hycklare jag är för allting spelar ju roll för hur kan jag annars blir ledsen för minsta lilla och och så irriterad att jag inte står ut med folk och så himmla rädd att jag vill gömma mig föralltid. jag förstår ingenting.

hur mycket jag tänker går ingenting ihop i huvudet på mig.  ingenting, fattar du.