oublieuse

jag vill inte ha
jag vill inte ha
jag vill inte ha
sjöng han i mina öron och varför får man inte åka buss i hundra mil om mornarna, hade kunnat sitta kvar hela dagen, aldrig behöva gå av. där är så varmt, och skönt.

det krävs så otroligt mycket argt övertalande från min egen sida.
en halvtimmes fula ord och inga sätt att slingra mig kom jag på. så jag gick upp. ett par jeans och en skrynklig tshirt var vad jag lyckades slänga ihop, en mössa, inget smink.
men framförallt ingen gråt. ingen. ingeningeningen. Ingen till jeanette heller. när vi pratade, det var bra. hon har förstått, hon förstår och hon sa bra grejer.
på tisdag smäller det. och jag vill inte.
Till på fredag vill jag få ihop pengar, för som J sa, det var en istid sen vi träffades. till på lördag måste jag få ihop pengar.

klumpen av dåligt dåligt dåligt samvete löstes upp lite i kanterna.



12.48
lars bad nyss att få prata med mig, ( jag ville dö, har smitit iväg från hans lektion hela dagen) han var världens snällaste och undrade hur jag mådde och ville prata om kursen osv och ville hjälpa mig och var helt enkelt världen snällaste och klappade mig på ryggen när jag skulle gå och det var så himla jättekonstigt och jag förstår ingenting och han hade ens inte pratat med jeanette det var det konstigaste som hänt på alldeles jättelänge.