oublieuse

C pratade om mitt kroppsspråk igår, i öststatstrappuppgången. att jag har ett vad sa hon nu, gulligt kroppspsårk, att min osäkerhet lyser igenom så himla mycket, fast på ett sätt att man ville krama mig. sättet jag alltid sitter, men benen under mig eller knäna uppdraga. sättet jag rör mig på och ser ut när jag pratar,  att hon skulle minnas mig när hon blev gammal, medan så många andra skulle blekna bort, och att det just berodde mycket på mitt kroppsspråk.

jag känner att någon har studerat mig. haha nä, men det var ganska intressant att lyssna på, trots att jag inte riktigt förstod henne.

näe, fin kväll igår, jävligt fail och otippad, men fin!