oublieuse

E och jag har tillbringat bussresan hem med att prata om den kommande livskrisen, som kommer rusande mot oss. 30årskris har jag haft sen jag var femton, jag skojar inte, och det vet alla som känner mig. jag vill inte gå i skolan för jag klarar inte av det. Men jag vill för allt i världen inte sluta den och börja jobba. Vi känner båda att där tar livet slut, man förlorar massor av vänner och umgängeskretsrna krymper drastiskt. Man tvingas till ett jobb som man inte vill ha, för pengar måste man ha. det är bara det man lever för. dom där jävla pengarna. för utan dom går det ju inte. Tills man kommer på vad man vill göra, och måste förmodligen plugga igen. Och sen blir väl även det arbetet tråkigt. jag ahr absolut ingen aning om vad jag ska göra i sommar, eller i höst. jag förstår ju att dte itne finns speciellt mycket att välja på, (särskilt för mig) att man komer bli tvungen at ta ett skit så länge jobb,. jag är ju inte dum. men det ger mig ångest. och jag känner att jag inte skulle kunna åka iväg själv och jobba utomlands eller något sådant iheller, för visst man lär sig mycket osv osv, men det känns som om allas liv därhemma skulle fortsätta medans ens eget står still. Och som jag är skulle jag inte kunna åka ifrån allt och alla. jag skulle kunna svamla igenom dethär hundra kilometer till, men jag sparar er det. fan jag vill bara vara hemma, och ha lagom mycket pengar att kunna göra vad jag vill och må bra. haha gud. E säger att vi helt enkelt måste flytta till usa och gifta oss stenrikt. alternativt vinna asmycket pengar. (jag är så jä'vla rädd)


annars kan jag ju uppdatra lite från ridlärare i mellanstadiet att jag kommit fram till att jag skulle kunna tänka mig att bli lågstadielärare. alterantivt hovslagare kom vi fram till idag, det tjänar man pengar på. men måste ha körkort. men å andra sidan kan man jobba som man vill och skita i det när man vill, folk blir lite sura, men accepterar det. det är ju fan att man inte har ett genuint jätteintresse för något alltså.
frågan är väl vart hovslagarhögskolan ligger, och om det händelsevis inte är så man blir hovslagare, hur gör man då?


annat som har hänt idag (för det är så intressant att läsa)
gjort följande två uttalande;
"jag tycker ju bättre om musik än alkohol"
"på allvars ska jag nog sluta supa och köpa skivor för alla pengar istället"
vi har haft umr möte
i hissen dit blev jag lagom mycket antastad av engelskatalande herre i 30årsåldern. OTÄCKT.
E och jag har pratat med den handikappade killen på centralen. Han berättade att han brukar klä ut sig til kvinna. (jotack) han frågade emma om hon när hon sett honom tidigare sett honom som kvinna eller sigsjälv. Han ser sig alltså som kvinna när han står där med ballonger under tröjan. Det var intressant.