oublieuse

H har spenderat helgen hos mig,
vi har tittat på film.
vi har sett Patrik 1,5 det måste vara den bästa svenska filmen efter Tillsammans.
ah så himla himla fint.


Jag kan säga som såhär, jag har nog hoppat av skolan, eller
jag tror att det är vad jag gjort.
fast förmodligen (förhoppningsvis) ska jag gå om trean i höst.  nu gör jag mitt projektarbete, men det är också allt jag gör. den 30e april är det klart. sen gör jag ingenting. än så länge, man vet aldrig vad som händer på vägen. om det känns bra? nej. men det känns skönt. det känns skönt att ett beslut är taget, att jag äntligen vet. jag tycker fortfarande att det är så fantastiskt pinsamt, att det finns inte. jag hoppas innerligt att ingen någonsin frågar vare sig mig eller någon jag känner, när jag ska ta studenten, så att denne inte behöver svara att det gör jag/hon inte. och inte behöva svara på varför är det såhär? av alla misslyckanden, så är nog detta det största. Jag har inte ens berättat det för min pappa. och nu är han på öland en vecka och jobbar. men jag ville inte prata om det när H var där. jag bävar inför det. fan ihelvete varför är studenten en så jävla stor grej.
äh, nu gör det ju inget att jag aldrig beställde någon studentmössa.

nu ska jag duscha för jag känner mig fan jävligt äcklig.
vi ses kanske, eller så försvinner mitt sociala liv totalt pga dethär.