oublieuse

jag sover inte. verkligen knappt alls, och det håller inte.
och varför tycks precis alla skoluppgifter jag får så omöjliga och ouppnåliga? som att det är ett skämt att de ber mig göra dem. menar de allvar, tänker jag. det gör mig alldeles tom, och matt. det kommer ingenting, ingenting.
det är den sjunde oktober och jag förstår inte vart tiden tar vägen. ibland känns det som om det är någon som lurar mig på den. men det är väl jag själv, av att inte göra någonting egentligen. åh jag vet inte jag har svårt att hålla humöret uppe jag måste anstränga mig för att inte sluta in mig i någon ledsenhet jag vågar knappt röra vid den jag är ju inte ensam.