oublieuse

har hela helgen stått på kanten till att trilla över i nervsammanbrott. ingen hög kant, eller djupt hål att trilla ner i egentligen, men att trilla i sig är inte särskilt roligt. och meningslösa tårar över att allt inte är perfekt är inte så roligt. idag söndag är det inte tårarna som ligger näramast till hands. jag antar att det började med två uppvaknanden inatt som inkluderade att kolla på en tom mobil. jag vet att den låter som ett jagevtintevad och att jag inte skulle kunnat missa något. men jag ville så mycket att där skulle finnas något. idag har jag ångest och ville inte gå ur sängen. idag vill jag kräkas. jag har en skitdålig dag. skit. dålig.
och imogon ska mamma vara på sitt jobb kl 07 och jag börjar typ 13 och jag vet inte vad jag ska göra men det och jag vill spy på det.