oublieuse

jag ska inte bli för positiv nu, det handlar trots allt om att jag ska göra saker som jag först inte gjorde i tvåan, sedan inte heller under de 14 veckorna förra året jag fick på mig, och inte heller nu under dessa 14. jag har två veckor kvar och borde absolut klara av det, om jag bara kan få migsjälv till att alls göra det.
när jag berättade för mamma utbras hon "om du gör det får du tusen spänn! jag har aldrig av sådana metoder förut, nej förestendet är inget sånt men du förtjänar det om du klarar det!" min moster lägger till "jag bjuder dig på en brakfika på stan!"

(när jag ska tilbaka till skolan om två veckor i tre veckor innan jag är i princip ledig pga projektarbete, så komer jag gå hela dagar på måndagara, annars bara till lunc om jag går alls! också detta pga schemalagt pa vilket jag ju redan gjort, tjoho!)

och vet ni vad?
för första gången tror jag att jag kommer göra det. det brukar ligga i bakhuvudet ett "pfft, som om va" eller något annat sådant. men inte denhär gången. när åke och jag hade gjort lite av mitt allt så var det verkligen för att dra till med en riktigt klyscha, som om något lyftes från mina axlar.
and i love it.