oublieuse

åke åkte hem för en liten stund sen. så nu är jag alldeles ensam. har bara katterna, varav den ena rev mig något djävulskt på handen förut då hon försökte mordhota den andra. men, de är inget vidare sällskap. det ligger till så att jag inte tycker om att vara ensam. ensam med mitt eget huvud, jag vill inte tänka och känna ensam. för det känns inte bra. det trycker på alla dedär ställena som, inte är bra. som är äckliga.
det är inte riktigt så att jag aldrig behöver vara ensam, det behöver alla såklart. men jag vill välja själv, och jag behöver inte så mycket av den tiden.
nu är jag ensam för att min mamma blivit opererad och behöver stanna över natten.
för att åke skulle hämta sin syster och det var aldrig tal om att hon skulle sova över.
för att jag åkte hem från samuel för att han behöver göra saker med andra mnniskor än mig och inte kan barnvakta mig 24/7.
men jag vill inte vara ensam, för jag känner mig ledsen, och ensam. ensam på detdär viset som jag vet att jag inte är, inte bara som i att det inte är någon annan här.
jag känner mig ledsen,
för att jag känner mig ledsen
för att jag känner mig ledsen
för att jag känner mig ledsen
för att jag gör det.

fan, det känns bara inte bra helt enkelt. äcklig.









men varför måste det gå åt helvete?