oublieuse

i fredgas tog jag och samuel cykeln bort till erik och johanna, jag hade en för liten kjol och var lite trött. det var kära återseenden, stora leenden och  kramar. samtal i förtroenden och mycket alkohol, värdarna snodde av icke närvarande gäster och öppnade glöggflaskor. vi satt på golvet i köket och johanna ville absolut och nununu att samuel skulle berätta om när han blev kär i mig. det var fint. allt var så fint. vill inte rub it in liksom, men det var nog en av de bästa festerna nånsin. och det känns så sjukt tråkigt att de ska flytta.

jag har inte vant mig vid att det är så korta visiter av min hjärtevän nuförtiden, och att hejdå, inte betyder i tre veckor utan kanske bara tills i övermorgon ännu. så det känns jobbigt när han går. det gör det, det trycker och drar och blir tomt. men, det känns bättre så mycket fortare förståss.
eller ja.

imorgon ska jag dyka ner i detdär som jag trängt bort länge nu. det ska skrivas listor och läggas upp planer. jajemen.