oublieuse

Jag kan absolut inte säga vilket av alla tusentals fantastiska minnen som är bäst. Är det vanligt att man har ett favoritminne? 

Hur som helst, ett minne som jag har som är hur bra som helst var när Hannah haft utflyttnigsfest från gamla lägenheten i helsingborg och vi var några som inte kunde följa med ut och fortsätta festen, det var jag, samuel, malin och emmanuela, så vi åkte hem med bilen när det var tidigt natt kanske runt 23? Jag vet faktiskt inte. Iallafall så var det dendär natten i somras när det var sinnessjukt många stjärnfall så vi såg några från bilfönstren och insåg att vi kan ju inte bara strunta i detta? så vi körde av motorvägen innan lund, eslöv? burlöv? ingen aning vart, men precis i utkanten och hittade någon slags parkering gräsplätt ödemark bredvid någon järnväg typ så tog vi en filt och la oss på rygg och tittade på stjärnfallen och pratade. Det var så otroligt fint, nästan som på film. Vad lycklig jag kände mig. Det var helt fantastiskt!

Jag tycker vi hoppar lite i listan då jag förtillfället inte har någon kamera och inte är det minsta dugg sugen på att skriva om mina drömmar.

Min första kyss var inte så märkvärdig.

Ett tag trodde jag väl aldrig att den skulle komma, det var säkert lite jobbigt ibland. När man är 16 år är allt jobbigt och att känna sig liten är väl det sista man vill.

En kväl, eller eftermiddag kanske, det var efter julavslutningen 06 om jag inte minns alldeles fel så i december, och vi var några stycken som drack vin och skulle "elda" (grilla?) precis vid möllan på mölleplatsen.  Det var en härlig fylla och kyssen delade jag med en som hette Pontus.

Det är inte så att jag i efterhand försöker bagatellisera min första kyss, men allvarligt talat så har jag nog tänkt mer på vad som hade hänt om vi råkat bränna ner möllan än på dendär kyssen. (För visst var det någon slags incident med för mycket alkohol och för mycket tändvätska och för mycket anton alldeles för nära möllan ett ögonblick?)

Det var inte min bästa kyss, men definitivt inte min sämsta.

Den här veckan har präglats av sjukdom. Samuel har varit hemma från skolan varje dag hittils och jag vaknade idag med urinvägsinfektion, inte den värsta jag har haft så istället för doktorn blev det konsum och tranbärsjos och massor av grapefrukt. Det känns faktiskt bättre redan! Det jag har ägnat mest tid åt att fundera på är Mia & Malins inflyttningsfest på lördag, det ska vara maskerad och det tycker ju jag är superroligt. Det är bara det att jag ahr verkligen inga pengar och måste därför knåpa ihop någon form av utklänad med vad jag har, och det har på något sätt blivit ganska svårt. Även Hannah har haft problem så jag har försökt tänka åt henne också. Men för min del är det nog löst nu. Sam och jag har även börjat titta på mordkommissionen denna veckan, så himla kul! Definitivt mitt bästa köp på länge att rota igenom de tre gigantiska lådorna efter alla skivorna, billigt blev det ju också. Fischer är så himla badass och så himla rolig. I tisdags fick jag ett mycket upplyftade mail ifrån min lärare som gjorde att det kändes som ett ton lyftes från mina axlar och nu känns det helt okej att gå i skolan igen, faktum är att jag har prov på måndag men pluggat väldigt dåligt hittils iveckan så det blir nog att sätta igång med det så fort denna lilla texten är kvar.

Imorgon ska jag träffa Hanna för att pluggfika, tror jag om allt går enligt planen, även skaffa mig ett lånekort på trelleborgs bibliotek samt äta semlor i min låssasmammas nya lägenhet. På fredag blir det plugg och på lördag fest som sagt så på söndag blir det nog mest bakfylla.

vantar, penna, hårnålar, mobil, nycklar, skrivbok, kalender, läppstift, skolbok, pass, plånbok, glasögonfodral, postitblock.

Det kanske inte motsvarar precis så som det brukar se ut om jag tömmer väskan annars, men den här gången gjorde det!

Jag har tre syskon, en bror och två systrar.

Min storebror heter Simon och han är äldst. Han blir 32 i april Simon bor i skellefteå med sin flickvän Lina och deras två små döttrar. Eftersom Simon är elva år äldre än mig så har vi inte haft någon vänskapsrelation under min uppväxt och jag har faktiskt väldigt få minnen av honom från när jag var liten. Precis som man gör med ett storasysko nså har ja alltid sett upp till simon och tyckt att han var så cool, det tycker jag nog fortfarande. jag ser upp till honom oh tycker att han är en beundransvärd person. Han är så genuint snäll och bra. När jag gick i högstadiet skulle vi skiriva uppsatser på engelskan, jag skrev om Simon. Min lärare tycke att den var så fin att hon valde ut den osm en av de som sedan skulle läsas upp för klassen. Jag vågade dock inte göra detta, men om jag inte inbillar mig så läste Malin den istället?

Nuförtiden så kan Simon och jag umgås, prata och hitta på roliga saker tillsammans på ett annat sätt. Exemeplvs när vi var i thailand förrra vintern så kunde vi gå och ta en öl bara vi två utan att det var konsigt och trots att jag är hans elva år ingre syster. Nu gör vi inte sådana här saker så ofta eftersom han bor så himmelens långt bort i norrland men det är ju alltid så kul när vi ses. Jag hoppas så himla mycket att samuel och jag har råd att åka upp och hälsa på sant, men jag kommer å mycket mindre pengar än jag räknat med så det är ju inte så säkert.

Två år äldre än mig är min syster Johanna. De två åren har nästan aldirg märkts av. Vi har i princip alltidvarit lika mycket kompisar som syskon. Jag tycker nog att ca två år mellan syskon är det ultimata åldersskillnaden, då man kan få ut som mest glädje av varandra. Det är ju ingen garanti förståss, men man har ganska bra förutsättningar. Jag och Johanna har iallafall haft väldigt mycket glädje av varandra, man har alltid kunnat leka, varit två mot förädrarna, försått varandras problem etc. Men fan vad vi har bråkat också. Johanna är nog den enda personen som jag bråkats så mycket med att tårarna sprutat. För att jag varit så arg och det har känts så urbota orättvist. Men det är troligtvis också genom de bråken som jag lärt mig att säga förlåt efteråt och vikten av det.

Nu har Johanna flyttat hemifrån och bor med sin pojkvän richard i malmö, dessutom jobbar hon väldigt mycket så vi ses inte alls ofta längre. Det kan jagtyckaär så himla tråkigt ibland, vi får väl bli bättre på det. Men vi får sätta lite fart ör planen för dem två år att stcika till Australien i september!

Sen är det min lillasyster Titti kvar, hon är fyra år yngre än mig. Vi har ju aldirg haft en relation i närheten av den som jag och Johanna haft men det har alirg varit några problem mellan oss, inga bråk alls typ. Kanske för att Titti är en ganska stillsam och vänlig person som helt enkelt inte gör så mycket väsen av sig oh hittar på dumheter, men också nog för att jag har en grej för att inte bråka med småbarn (hehe kanske fel uttryck men ni fattar) jag får liksom någonslags panikartat dåligt samvete om jag skällt på henne eller om någon annan gör det så tycker jag att det är så himla jobbigt, hon är ju så liten! Eller ja, det är nog inte riktigt så längre nu när hon är sexton år men litelite sitter det faktiskt kvar i mig. Titti är ett riktigt ljushuvud, hon var typ bäst i alla ämnen i skolan i högstadiet, på riktigt! Dessutom så delar vi lite samma passion för böcker och läsning, det har vi alltid gjort, så det är något vi alltid kunnat prata om. Nu är hon ju i den åldern då man kanske behöver prata om andra saker med någon med, jag försöker få henne att förstå att hon kan prata med mig men det går inte så himla bra, hon blir bara så fruktansvärt fnissig och förnekar allting.

TADAA

nerifrån & upp!

Skor: Converse

Byxor: TopShop

Tröja: TopShop

Kofta: H&M

Så fort jag kom hem bytte jag om till

Raggsockar: Naturkompaniet

Tights: Lindex

Linne: Zara

Kofta: Gina Tricot

tog ingen outfitbild, borde jag gjort det? vill ni ha det ellor? Vi säger såhär, om Hannah kommenterar att hon vill det så blir det så. OK?

Min tro

Jag tror inte på någon gud what so ever. Jag har försökt och funderat på det för ibland kan det verka rätt så användbart. Men alltså, nej. Det är helt omöjligt.
Jag tror på kärleken. Jag tror på att visa respekt, hänsyn och förståelse för andra individer. Människor som djur, inklusive sig själv. Det är så man kommer längst här i livet.

I ett ögonblick av svaghet sa jag Ja till att ta en ridlektion i min pappas ställe ikväll. Tänkte, så kul och bra! Men jag är ju så trött och ont i huvudet har jag ju med. Får se, kanske att jag ångrar mig om en stund. Har nog inte så lång tid på mig att ångra mig. Åh denna ambivalens, åh denna lathet. Ska diskutera med Sam.