Dag 01

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Om mig alltså, jag heter ida.
jag kom till världen den varmaste maj som funnits, alla syrenerna hade redan blommat över och det var bara den femte i femte. Det var snart tjugoett år sedan. Jag bor kvar i samma hus på landet och med det är jag ganska nöjd. Visst finns det tider då jag velat  bo i stan för oj så mycket lättare och smidigare. Men jag är nöjd med att ha vuxit upp på landet vid skogen med katter och en stor trädgård och hästar och lugnet och tryggheten.
Jag läste Media/foto på gymnasiet i malmö, det var både en fantastisk och väldigt jobbig tid. Efter att ha hoppat av och börjat om på samma skola mitt sista år tog jag i juni studenten, det var den första riktigt varma sommardagen på året och oj vad roligt det var, trots att det inte fanns någon i klassen som jag egentligen kände. Efter det och fram tills precis idag har jag bara gått och slagit dank som min moster skulle säga. Onyttigt och oansvarigt säger kanske vissa. Precis vad jag behövde sa jag och mina föräldrar.

Att berätta om personligheten ida är det ju lite svårare.
För inte så länge sedan så var det en vuxen person i min närhet som sa att " det är så roligt alltid när man träffar ida, hon är alltid så glad och sprudlande, full av åsikter. Hon har verkligen detdär skrimmret omkring sig som man ska ha i den åldern!"
Det finns massor av människor som aldirg någonsin skulle beskriva mig med något som ens liknade detdär. Men hon sa verkligen så. Det beror ju verkligen på hur man känner sig i situationen man befinner sig i. Om personerna omkring en får en att känna sig skimmrande så blir man ju så. och tvärt om, ni vet ju själva.
Om jag måste själv, så skulle jag säga att jag är en väldigt känslosam person. Jag känner och tänker väldigt mycket kring andra och mig själv och allt som händer. Jag blir lätt ledsen om något inte känns bra. Jag får väldigt dåligt samvete så fort jag gjort något som är fel. Jag blir lätt arg om något annat är fel. När jag blir arg går jag igång ganska hårt direkt, men jag försöker be om ursäkt när jag märker att jag tagit i för mycket. Om någon vill lätta sitt hjärta lyssnar jag gärna och försöker alltid så gott jag kan komma med goda råd. Jag har nästan alltid en teori.
Jag menar alltså inte att jag lipar till varenda amerikansk kärleksfilm, utan ni hänger med va?

Ibland är jag den tråkigaste personen ni känner, och det är inte kul för mig heller men så får det ju vara ibland helt enkelt.
Jag har en häst som jag inte längre rider på, en katt som är tokig och jag älskar böcker, det är det vackraste jag vet, precis just nu läser jag candide. Jag ser mycket på film men förtillfället är jag inne i en period då det knappt finns någon musik som jag orkar lyssna på, men den är påväg att gå över känns det som. Och det är ju skönt.

PS. Glömde ju säga att jag är ack så kär!

Är det något mer specifikt så får ni väl fråga!
XO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0