oublieuse

Men ändå får jag säga, att en av de större saker jag ångrar, är att jag slutade rida där någon gång under ettan i gymnasiet. Jag minns fortfarande varför jag gjorde det och på sätt och vis var det väl ett klokt beslut, men nu är det så att det så himla svårt att börja igen. Att ta sig den tiden som det faktiskt tar, att orka, att ta det steget och inte bara en gång, de är fasen skitjobbigt. Och jag gör det därför heller inte. Jag red en termin på ridskola för något år sedan men det var inget bra, kändes som min ridning gick på fel håll där. Dessutom är det så jävulskt dyrt att rida lektion nuförtiden? whats up med det liksom? Jag var kanske inte så himla duktig på att rida, jag har inte ridit hela mitt liv sen jag lärde mig gå men jag var åtminståne inte dålig och nu när jag ska rida känner jag mig nervös och tafatt och som att jag skulle behöva hjälp. Dvs ännu en faktor till att jag inte kommer igång. Och detta känns så himla tråkigt, för jag älskar ju att rida! Egentligen. Så det är alltså något jag ångrar på riktigt riktigt.

Och en sak som jag ofta ångrar är att jag lyssnar på säkerts, allt som var ditt. Ungefär varannan gång jag lyssnar på den ångrar jag att jag gör det. Jag älskar Annika Norlin för att hon skrivit den låten, men ibland blir jag så ledsen av den.

Ibland ångrar jag att jag bloggar, eftersom det är det mest meningslösa jag gör. På bloglovin står det att jag har 10 som följer mig, dvs två som slutat göra det, men jag undrar om de andra ens läser alls heller. Märks i vilket fall inte.