oublieuse

kryssandes mellan vattenpölar i tygskor och en alldeles färgglad mössa. Händer i vantar så att den andra knappt känns, Men vad hjälper det, man blir ändå blöt om fötterna, och kall i ansiktet.

om man inte har så värst mycket tid, så vill man ta tillvara på den, göra det mesta utav den. Ändå blir det en massa sittandes, stirrandes, betraktandes, tittandes, ljudlöst.
(men jag vet vilken bild som etsat sig fast, som jag ser om jag stänger mina ögon)

när du håller mig så nära som det någonsin går att komma. så är det ledsamt också. och jag kan hata mina tankar.
och jag kan hata min hals, som sätter stopp för det mesta.

är du ledsen? nej det är jag väl inte.
inte nu heller, men snart antagligen förmodligen. för nu ska jag sova. även om jag kan, så sover jag hellre i skift. och lyssnar. och vet.

100 mil.
ett hundra mil. det är en sådan sträcka men skojar om.

jag kan inte skriva, men jag förstår, och det var väl egentligen det som var meningen.