oublieuse

Det är tomt och stilla och saker som jag inte förstår. Och alla pratar om drömmar och att det är så man klarar sig.
Det är så dom säger, alla dom stora som vi ser upp till, Dom som är män och pojkar på samma gång och alla dom vanliga som vi inte bryr oss om.
jag vet inte vad vi gjort annorlunda som aldrig pratat om sådant
eller har vi det, har ni kanske
varför vet jag isåfall inte era drömmar
Var har jag varit och vad har jag gjort när alla andra har pratat och längtat och drömt
om vad som komma skall, vad de ska göra och hur och med vem
år efter år har jag lyssnat på och levt genom sångerna om drömmarna
varför har min högsta önskan alltid varit en fin dröm att tro på
Jag minns novellen H, gör du, längst bak i bussen i mörkret. Högläsning och menande blickar.
Jag minns kalla mörka kvällspromenader, jag minns ryggar på asfalt
Jag minns halvuttalade meningar om rädsla
och tårar i ögonvrårna
Jag minns att mörkret och bredvid istället för mitt emot lockade fram allvaret och inte det hopplösa skrattet
Jag vet inte vad som var bättre då och inte vad som är sämre nu, men du är så långt borta nu (och du med, och du och du och du)
och egentligen är det väl bättre nu, när förvirring inte lurar på en tankar man sen inte kan stå för, som bara känns främmande.
kattrivsår på magen byts ut mot kliande nyckelben. Jag har lärt mig att hålla henne i handen är bättre än att hålla andan och bita ihop. Men det gäller bara katten. Jag tror inte att det gäller dig, och mig och er och oss. Eller så tror jag det, vill tro på det. Eller så har han rätt, J.berg. Det spelar ingen roll om Du håller mig hårt.
tårar som inte slutar strömma efter anklagande ord kommer allt mer sällan och byts ut mot en torr ledsamhet även efter de finaste av meningar
långa detaljerade dagboksanteckningar byts ut mot stirrande i väggar
Jag minns hur röstena som borde göra en trygg, trängde in för långt, gav ett tomt ansikte
Jag minns hur lugn och utandning var någon annans rum och hem
jag klamrar mig inte fast vid det som var, (Har man inget annat så kan man ändå ha en dröm som håller en uppe. -herhellström) och jag strävar inte efter ,det. Hur kan jag göra det när jag inte vet vad det är för något. Jag står stilla och tittar mig omkring men kan inte fästa blicken. Går inte framåt, går inte bakåt, möjligtvis i sidled.
Jag vet inte hur det är att brinna för något. Jag vet inte hur det är att var dukig på något.
Men jag vet hur det är när någon säger Jag har inte sagt dethär till någon tidigare eller du får inte säga det till någon.
Jag har brutit det löfet, men jag har hållt det många gånger fler. Det är en fin känsla, när någon anförtror något åt en, särskillt när man förstår att det är sant. Men jag kommer inte ge tillbaks, jag kommer inte lita på dig bara för att du litar på mig. Jag kommer inte döma din hemlighet, men jag kommer att undra för migsjälv vad jag gjort för att du ska tro att det skulle vara bättre att berätta för mig än för någon annan.
Det är sorgligt när man inser att man blir förvånad över att man gjort något bra, men att man säger att jag visste att det skulle bli så när man gjort något man verkligen ångrar.
Gör massor av saker jag inte vill ,för att jag måste. låter bli att göra ännu mer saker som jag måste, som jag borde, även om jag vill. Delar av mig vill, de delar som faktiskt förstår.
Gör av med massor av pengar utan att spendera dem på vare sig smuggelsprit, hårspray och strumpbyxor eller koppar kaffe.
byter ut fasansfullt trötta skoldagar mot konstiga drömmar till klockan två på dagen. Lika sömnlösa nätter.
Jag saknar att du bodde en övertalad mamma och tio minuter härifrån. Jag saknar att du bodde inga pengar och ingen planering bort. Jag saknar att vi kunde titta på varandra och veta att idag sitter vi i varsen fåtölj och tittar på totally spice (av alla tvprogram) istället för att ha idrott och mediekomunikation och historia. trots att det var på olika dagar jag vet. Jag saknar samma frissyrer och jag saknar ridturer i skogen.
Det handlar om att beröra, finns det många som säger. Jag tror inte att jag berör en endaste en. Kanske är det någon som blir glad då och då. Jag vet att folk blir ledsna också. Min mamma blev det nyss, och det var mitt fel. Fast det är kanske också att beröra, fast på ett dåligt vis isåfall.
Jag räknar dagarna som en tröst, men jag vet att när dom är slut kommer jag få räkna ännu längre. Och jag kan ens inte övertyga migsjälv om att den lillalilla tiden därimellan kommer göra någonting bättre. Men jag vet att den är värd det. (det är tre veckor kvar. tjugoen dagar.och en halvtimme.)
Saker blir som man har tänkt sig, inte alltid men ibland, oftast de negativa sakerna. Det är lätt att lägga över beslut på någon annan. Det är också lätt att ta ett beslut, att säga du måste göra dethär. och sedan lägga över ansvaret på att det blir gjort på någon annan. Att säga nu måste du göra såhär. Det är bäst för dig, det bestämmer jag. det kommer bli så bra! Men jag ska inte hjälpa dig, jag ska inte se till att det blir gjort. Det ska hon göra. Men jag ska inte riktigt berätta det för henne. Det ni gjorde var att ni gav mig sju sätt att backa, att välja själv, att välja bort. låta det rinna ut. Och ni vet inte ens om det. Eller så bryr ni er inte, förmodligen är det så. Men det gör inget, för jag bryr mig inte iheller.
Om det är en dröm att någon gång göra livet lite bättre för någon annan, om det är dröm nog. Då är det min dröm.
Annars skulle det vara fint att inte känna att allt är så förbannat meningslöst och ledsamt.
Och det var inte sant att jag inte klamrar mig fast vid det som var, för jag minns ögonblick och ord och händer ögon armar som om det vore igår, som säkert inte du minns och inte ni men jag kommer ihåg dem. Det är inte ens säkert att ni du märkte dem. Men jag sparar på gamla känslor, även om inte alla är så fasligt gamla kanske. För ni du har gjort det så fint ibland, och gör det så fint ibland. Och jag kommer alltid försvara er för ni är det finaste jag har och ni är finare än alla uteblivna drömmar tillsammans. Jag är lika rädd om er som för er. Och egentligen är det inte er som jag är rädd för. det är alla dom andra. Alla dom som kan ta er ifrån mig.
Jag har en ögonfrans på kinden, jag ska fånga upp den med fingert och blåsa bort den så att jag får önska mig något. Jag ska önska mig något alldagligt som att få sova inatt eller att mina strumpbyxor inte ska gå isönder på lördagkväll.
Nu ger jag mig. nu räcker det. Nu får det vara nog.

Down my head turns
But in heart fire burns

som han säger, och lite sant är det ju.Lite.