du är inte riktigt klok S, men det är tur för mig.
Det är inte det att jag skulle vilja att du satt fast i mig och inte gjorde annat än att ägnade dagarna åt att lyssna på kent i mitt rum (nog för att det hade varit fint men..) det är bara det att jag vänjer mig så snabbt vid att ha dig här (trots att det var fem (!!!) månader sen sist) så när du poff försvinner så blir jag som alldeles rastlös och kommer på migsjälv med att titta mig omkring efter dig och tänka på vad jag ska säga till dig. det är så tråkigt att vakna på morgonen och vara alldeles ensam, ingen att titta på och krypa lite närmre, ingen att äta frukost tillsammans med, ingen att säga titta solen! till. med ingen menar jag förståss att jag inte kan göra det med dig. Jag hade tänkt att vi skulle gå på fotoutställningarna både på konsthallen och komendanthuset (innan du sa att du skulle vilja) men så blev det inte, (förlåt för det) vi har aldrig varit så bra på dethär med planer du och jag, inte sant?
Jag hade inte velat att det gick som det gick kvällen i lund, jag hade inte velat vara arg och förtvivlad vår sista kväll. men visst är det så att det aldrig blir som man har tänkt sig?
jag hade sagt att jag inte skulle bli så ledsen denhär gången och vi ses ju alldeles snart igen. men nog kom det ett par stilla tårar när jag och tåget gick åt varsett håll. (inte som sist, nejnej) men jag kan fortfarande inte förstå varför jag ska tvingas vara så himla långt ifrån dig när du gör allting så många gånger bättre. Det är så mycket som jag ville säga men aldrig sa, som jag någonstans hade planerat att säga, förlåt för det också. (Och utan ett ljud mitt hjärta i din hand, har jag tappat bort mitt språk, det fastnar i ditt hår ) jag vet att jag är bätte på att skriva än att prata med min riktiga röst, kanske ska vi leka att jag är stum och bara skriva små lappar till varandra?
i min kudde dröjer sig en doft av sovdu kvar, jag ska lägga mig där och börja läsa muminböckerna ikväll och jag vet att när jag vaknar imorgon kommer den att vara borta.
Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån
Jag hade inte velat att det gick som det gick kvällen i lund, jag hade inte velat vara arg och förtvivlad vår sista kväll. men visst är det så att det aldrig blir som man har tänkt sig?
jag hade sagt att jag inte skulle bli så ledsen denhär gången och vi ses ju alldeles snart igen. men nog kom det ett par stilla tårar när jag och tåget gick åt varsett håll. (inte som sist, nejnej) men jag kan fortfarande inte förstå varför jag ska tvingas vara så himla långt ifrån dig när du gör allting så många gånger bättre. Det är så mycket som jag ville säga men aldrig sa, som jag någonstans hade planerat att säga, förlåt för det också. (Och utan ett ljud mitt hjärta i din hand, har jag tappat bort mitt språk, det fastnar i ditt hår ) jag vet att jag är bätte på att skriva än att prata med min riktiga röst, kanske ska vi leka att jag är stum och bara skriva små lappar till varandra?
i min kudde dröjer sig en doft av sovdu kvar, jag ska lägga mig där och börja läsa muminböckerna ikväll och jag vet att när jag vaknar imorgon kommer den att vara borta.
Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig
Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån
jag är verkligen inte så fin på denhär bilden (mamma sa att jag såg ut som mormor (som är typ 86 och vars absoluta favoritartist är bob dylan)) och det är kanske inte världens rättvisaste mot dig iheller fast söt är du, men åh iallafall.
Kommentarer
Trackback
