oublieuse

jag hatar jag hatar jag hatar när det blir sådär. jag har inget att säga så därför ringer jag inte, och du har ju sagt att du ska, men det har du inte så det finns väl en anledning du har kanske inte heller något att säga. men jag saknar dig så och jag vill bara att du ska ringa mig. och bara prata, bara prata på om nonsens och ingenting som du kan göra ibland, där det inte spelar någon roll om jag säger något eller inte. och tillsist, ringer du iallafall, men du har inte heller någonting att säga, så dethela blir bara på något vis nästan plågsamt konstigt och jag kan höra på migsjälv hur löjlig och ledsen jag låter. och för varje ord du säger blir det bara värre och värre. och värre. tillsist får jag nästan inte fram ett ljud och du hör knappt vad jag säger och jag vill bara att det ska ta slut och vi ska lägga på och samtidigt absolut inte och helt tvärt om, för jag klarar inte av att höra dig säga orden. jag får tårar i ögonen och jag avskyr det hela, jag avskyr det jag avskyr det jag avskyr det.