kryddpojken
jag tittar på de sämsta tvprogrammen jag kan hitta för att försöka fördriva tiden. som jag inte alls vet vad jag ska fylla med. en återkommande halv upprördhet över att kastanjen ligger i den blå kavajfickan som hänger i ett annat hem.
vi är bäst och vi vinner
såklart, ingen tvekan om det.
om du hade frågat,
varför gråter du?
hade jag svarat
för du kommer inte vara här när jag ska somna ikväll
du kommer inte vara här när jag vaknar imorgon
du kommer inte stanna kvar om jag ber dig
för att minuterna går och går och går och går den lilla tiden som i har kvar nu försvnner så fort och vi sitter bara tysta.
det är svårt att förklara tomheten som att jag inte vet vad jag ska göra eller tänka eller prata om. jag blir bara sittandes med en konstiga känsla i mig och en ovilja att prata med de som tilltalar mig och ändå vill jag inte vara ensam. en tomhet i huvudet?
förstår du hur jag menar, vilken slags åh jag saknar dig - känsla det är jag har? känner du det?
fast å andra sidan hade du en hel lista på saker att göra och kommer hem till det som är hemma för dig och till alla dem som du saknat, så det förståss, det gör du ju inte.
