jag klär i din andedräkt
vad är det här
vad är det här
vad är det här
vad är det här
åh just det. du har åkt hem, långtlångt bort.
det är den där känslan som jag så ofta har när du inte är här. som jag inte ens vet om den har med dig att göra ens.
men som jag aldrig vaknar med bredvid dig.
det är den där känslan som får mig att så fort jag vaknat börjar sjunga sånger i mitt huvud och desperat hitta på fortsättningar på drömmarna som jag inte ens tyckte var speciellt trevliga, bara för att slippa känna efter hur jag mår. slippa känna efter och inse att det känns meningslöst hopplöst panikartat onödigt.
jag vet ju att nu när du åkt är det enda jag får av dig några sms och telefonsamtal som ideligen bryts. dom säger att vi pratar mycket med varnadra. men jag är ju kär. hur ska det nånsin kunna räcka. jag behöver så mycket mer. dom säger, nu är det ju bara två månader tills han flyttar. ja, men vet ni hur lång tid två månader är. de kanske kan tyckas gå snabbt men vet ni hur långsamt de går när man saknar någon.
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag
så fort jag bara har din röst genom telefonen så går du på något plågsamt skrämmande vis tillbaks till att bli den där personen som jag visserligen är kärkärkär i men som jag kanske inte riktigt känner och som kanske inte riktigt vill ha mig så nära som jag vill. jag vet att du gör ditt bästa och att detta bara är i mitt huvud, tankar känns skär som bitar av glas. du vet hur jag är. och jag vet ju vem du egentligen är. kom gör mig lugn.
jag kommer aldrig tillräckligt nära såhär.
Kommentarer
Trackback