oublieuse

mitt läppstift har dykt upp, men det är nog för mörkt har jag kommit fram till.
obs, inte rättvis färg på bilden.
obs2, om ni tror att detta är min sexyposé, så tror ni RÄTT!!!!!!
min våg har slut på batterier. så jag har tvångstankar av att väga mig.
måste.få.veta.

det bästa med denna bloggen är att jag tror det är fyra, kanske fem personer som läser den, så jag behöver inte låtsas att jag skriver för okända människor, det är liksom lugnt, jag kan skriva för att jag måste prova skriva, ibland för att jag vill få något sagt som jag inte vågar i verkligheten, eller bara låtsas att ingen läser utom jag utan att det är någon som inte borde som läser den på riktigt, eller för att jag vill säga något men inte har någon att prata med. om ni fattar vad jag menar. jag tycker inte att det är specielt roligt att skriva i den och jag anstränger mig inte för fem öre för att skriva bra, men jag fortsätter lite smått så jag antar att jag gör det när jag inte har något att göra. eller försöker undvika något som jag har att göra.
typ som dethär, VEM bryr sig om detta, inte ens jag bryr mig om denna texten,
kanske, vill jag bara upplysa er fem av mina närmsta att jag VET att det bara är ni som läser och att jag inte tror jag ska bli en bloggare, och inte vill det iheller.
xoxo

åke åkte hem för en liten stund sen. så nu är jag alldeles ensam. har bara katterna, varav den ena rev mig något djävulskt på handen förut då hon försökte mordhota den andra. men, de är inget vidare sällskap. det ligger till så att jag inte tycker om att vara ensam. ensam med mitt eget huvud, jag vill inte tänka och känna ensam. för det känns inte bra. det trycker på alla dedär ställena som, inte är bra. som är äckliga.
det är inte riktigt så att jag aldrig behöver vara ensam, det behöver alla såklart. men jag vill välja själv, och jag behöver inte så mycket av den tiden.
nu är jag ensam för att min mamma blivit opererad och behöver stanna över natten.
för att åke skulle hämta sin syster och det var aldrig tal om att hon skulle sova över.
för att jag åkte hem från samuel för att han behöver göra saker med andra mnniskor än mig och inte kan barnvakta mig 24/7.
men jag vill inte vara ensam, för jag känner mig ledsen, och ensam. ensam på detdär viset som jag vet att jag inte är, inte bara som i att det inte är någon annan här.
jag känner mig ledsen,
för att jag känner mig ledsen
för att jag känner mig ledsen
för att jag känner mig ledsen
för att jag gör det.

fan, det känns bara inte bra helt enkelt. äcklig.









men varför måste det gå åt helvete?

i fredgas tog jag och samuel cykeln bort till erik och johanna, jag hade en för liten kjol och var lite trött. det var kära återseenden, stora leenden och  kramar. samtal i förtroenden och mycket alkohol, värdarna snodde av icke närvarande gäster och öppnade glöggflaskor. vi satt på golvet i köket och johanna ville absolut och nununu att samuel skulle berätta om när han blev kär i mig. det var fint. allt var så fint. vill inte rub it in liksom, men det var nog en av de bästa festerna nånsin. och det känns så sjukt tråkigt att de ska flytta.

jag har inte vant mig vid att det är så korta visiter av min hjärtevän nuförtiden, och att hejdå, inte betyder i tre veckor utan kanske bara tills i övermorgon ännu. så det känns jobbigt när han går. det gör det, det trycker och drar och blir tomt. men, det känns bättre så mycket fortare förståss.
eller ja.

imorgon ska jag dyka ner i detdär som jag trängt bort länge nu. det ska skrivas listor och läggas upp planer. jajemen.

lyssnade på svensktoppen (hehehe) i morse till frukosten, upptäckte att någon brud har gjort en cover på kents ingenting och det lät vedervärdigt. allvarligt talat, nog för att jag inte ger mycket för ljusa flickröster som sångerskor överlag, men hon fick det att låta som värsta smöriga kärleksmojset. avskyr såntdär, vad ska det vara bra för att bryta ner en låt så. om man tycker en låt är så jävla bra kan man (oftast) få låta den vara så bra för sig själv, inte få för sig att man själva kan göra den ännu bättre på sitt eget vis, för det kan man (oftast) inte. om man tror att man kan göra någonting bättre än Joakim Berg så har man fan storhetsvansinne. fan alltså. pilla inte på världens bästa band, tack.


(vill man däremot höra just Joakim Berg göra en bra cover , Olle Ljungströms "nåt för dem som väntar" så finns den att höra på vårt beloved spotify)

att jag som liten såg ut som Laura Ingalls i lilla huset på prärien gjorde som liten. alltså hon som spelade henne som barn, de avsnitten som kommer först, men inte gjordes först. typ. finns inte på google så ni får tro mig på mitt ord, och åkes.