oublieuse

you're so fucking special

samuel är världens finaste person, verkligen alltså. jag älskar honom till horisonten och tillbaka, runt jorden upp och ner och ut och in. om ni visste hur bra han är. antagligen kommer ni aldrig veta, även om ni också får ta del av honom ganska ofta, så har han sidor som bara är för mig. och vi pratar inte bara guldkanter utan alldeles förgyllt och överrösat med allt som är fint och glittrar och glänser och blänker. nu kan det hända att någon eller alla tycker att dethär är cheesy eller corny eller smörigt, jag ska försöka spara på smöret och bara vara saklig, för det här vill jag säga nu. samuel är nästan alltid glad så bland annat därför blir man nästan alltid glad tillsammans med honom. och att vara glad vill man ju. snäll är han också, så himmelens snäll. det här är en person som bestämde sig för att vara en del av mitt liv och det är jag honom evigt tacksam för. rolig är han också, ibland vet han inte om det, men det blir ju bara dubbelt upp man kan skratta åt honom och med honom! eller så kan man skratta åt mig eller någon annan pga honom. jag är så himla himla himla glad att det är just han som är min pojkvän och ingen annan. om han inte hade varit det hade nog ingen varit det. han är finast i världen och jag är så kär i honom. jag har ett favoritställe på hans kropp. det är på undersidan av överarmen, där armhålan slutar och ungefär en decimeter ner. jag lovar att det är den lenaste huden jag känt i hela mitt liv. mjukare än en bäbis. som att klappa på en katt med superfin päls. fast på en människa istället. kan klappa hur länge som helst. nu låter det kanske stört, men det är alldeles sant. hela hans hud är egentligen jättemjuk, jag känner mig som ett träd i jämförelse. och så luktar den så gott. han är bra på att kramas när det behövs så som det behövs. äsch ÅH HAN ÄR SÅ SJUKT JÄVLA JÄTTEBRA. ville bara berätta det för er, lite sådär svart på vitt, så ni inte börjar tvivla å att jag har världens bästa pojkvän. ursäkta för en annars dålig text.