det är INTE okej
I: nej alltså, nej
Å: jo men sluta, kom igen
I:. men åh vem ska se den?
Å: ingen! kanske klassen.kanske bara eva och Gabbi
I: nejmenalltså jag tycker inte om sånt
Å: men hela min klass har sett dig sitta full på emmaboda och sjunga, skärp dig!
I: ja för att du lurade mig, det var INTE OKEJ!
vi gjorde det.
Å: just det, glömde säga, vi ska lägga upp den på OKEJ's hemsida.
SLYNA
Uppdatering:
eva&gabbi: nu lägger OKEJ snart ut dem på youtube!!
orka då,
ifall man förtjänar det kan man få äta sjukt bra frukost i min säng, tänk på det era oduglingar!
ehm
här är en lång man som heter ola som ska värdera vårt hus.
det känns inte bra. trots att jag egentligen inte vet vad det innebär.
ida svammel nilsson, heter jag, om ni undrar.
JUST DET, helt rätt, en jävla räkning från 3! de är ju helt fantastiska!
hej sverige & snö
men vem orkar läsa det egentligen,
jag är glad att jag åkte men det är skönt att vara hemma. jag är väldigt glad över att vi åkte.
jag är irriterad på att jag tagit för mycket bilder utan tanke så blidmaterialet är tunt, att jag glömmer bort iso och har fotat en hel dag i fantastiskt väder med iso 1600
jag är ledsen över att jag troligtvis glömt mitt halsband som jag alltidalltid har på mig på vårt skabbiga hotellrum
jag är ledsen över att jag behöver en flaska vin och ett par öl innan jag kan säga vad jag tänker och då är ett felstavat sms ändå allt jag lyckas skrapa ihop.
LONDON BABY
SYND.
London är asgött som världens bästa grabb skulle utryckt sig.
Här är Ligan!
"fråga om jag ska gå så ni kan knulla?"
-jag saknar samuel.
-ja..jag också...han är rätt bra å ha!
-du ska inte säga något du träffade han SIST!!!!
-hi, i'm steve
-yeah, we´ve met..
-oh, yeah, with tom, didn't recognize you with ya head down
(NO SHIT det var det som var meningen du förtjänade inte min blick ditt jävla RÖVHÅL!!!!!!!!)
i morse var det vår i luften, jag och åsa diskuterade det
-nu är det vår!! kände det när jag tog in hästarna igårkväll
-ja men jag tänkte med på det nu nör jag gick hit till bilen
-fast nej, det är vinter! sist jag sa så blev dt snö
NOG FAN SNÖAR DET NU
och jag har tappat mitt busskort med, bara kortet, inte färdbeviset, kiss.
(jag har inte packat någonting till london, och bara tvättat några koftor, åh jag är så bra så det finns inte)
fikade med Å, hon kan vara en av de bästa någonsin. frispråkig som få, men dock!
jag vill inte ens att du ska le, när jag säger att jag är ful
fort går det.
det går fort.
hur fort som helst, för fort.
på något vis lyckas jag se dem över en perong och genom två rutor.
tjugo minuter. jag vet att barnen och mannen inte kunde låta bli att titta.
sen,
200 sidor i en bok. utan avbrott.
sen,
lite lättare. nej mycket.
i det samtalet, som ni inte vet någonting om.
skratt eller gråt? försiktigt skratt, såklart.
jag önskar att jag varit på samma sinnesenliga nivå,
att jag hade kunnat svara, fråga och berätta.
if you're brave enough you'll just let it happen
if you're brave enough you'll give yourself away
hur kan det ens finnas någonting som stoppar en från att svara, från att säga vad det är man tänker, hur kan man vara rädd för det efter sådana ord? här fortsätter detta i min dagbok för somliga saker behöver skrivas ner man kanske inte här.
jag lämnar det här för det går inte. jag är så trött och jag önskar att jag var mer som någon annan.
mmmm
det blåser iväg, så försiktigt att jag inte ens märker det,
och det som finns kvar, är som blekt och urtvättat, det har inte länge någon egentlig innebörd, det finns där, men knappt, fast ändå, tillräckligt mycket för ligga ivägen för ord,
blev 15.
hejdå skåne hoppas ni får kukväder och maginfluensa. själv hoppas jag på en puss. (fan vad jag är sen)
berg & dalvana
sluta med det.
jag vill åka, jag vill hämta mina biljetter, sätta mig på tåget och ha 15 timmars pirrande i magen. jag vill sitta med min bok och det dumma leendet som är så svårt att få bort när man väl börjat och människor ska undra, varför är hon så glad? varför är inte mtt humör på topp idag? det bore vara, inget borde kunna få ner mig idag, inget borde kunna få mig att vackla.
men det är just detdär inget som gör sig extra tydligt påminnt.
så här sitter jag med svidande och smått blödande anklar och har inte ens ätit frukost.
(jocke berg måste vara ett geni)
tjogo timmar.
du vet, ingenting väntar på oss
att bore göra lista (innan bomberna)
•· Ringa 3s kundtjänst för de är fittor igen och kunde inte hjälpa mig i butiken,
•· Leta rätt på min svarta tröja,
•· Packa kläder osv inför imorgon,
•· Planera kläder & tvätt så inte allt krockar inför london,
•· Prata med pappa så han kan betala min decemberräkning så min mobil kan fungera, (om tidigast tre dagar)
•· Maila jan så jag får en ny tid så inte alla blir arga och tror jag skiter i det
•· Inse att jag är dum i huvudet & körd & har ingen framtid
men jag orkar inteinteinteinte och om jag får fler motgångar kommer jag börja lipa (igen)
crapliv
det blev som en grå vägg. kommer snart gå och lägga mig i min säng och må kräk och helvete eller helt enkelt bara något annat utom något som står på ovanstående lista och sedan få hetspacka och inget blir rätt och jag ska åka tåg i 15 timmar imorgon igen utan min telefon och utan plan, ÅGREN
Ingrid kramade mig och sa "krya på dig" (öh?) och vi bestämde att hon skulle ringa istället för maila men min telefon är ju som sagt inte användbar och jag orkar inte mötet med johan, hur många jag vet inte ska vi slå vad om
jan undrade om jag såg migsjälv som en slacker, men jag skulle mer vilja utrycka det invalid.
allting känns bara som ett stort jävla ryck på axlarna.
om ni undrar,
så där sitter jag, och försöker hålla mig för skratt,
för jag karar inte av situationer som på så vis är stressande för mig,
de får mig att skratta, jag klarar inte av det. inte på så sätt att jag på något vis finner det underhållande eller ens att jag försöker skratta bort det, jag vet inte vart det kommer ifrån, bara att det alltid vill komma i sådana situationer, där man inte ska skratta, jag känner mig bara så pressad och obekväm.precis som att jag blir stressad och därför alldeles blank i huvudet när jag får en konkret fråga där jag måste välja själv och det inte finns ett konkret svar, och därför inte kan svara någonting alls. fast lyckligtvis blir det mest dumma leenden som jag ofta lyckas bita ihop lite om.
LONDON CALLING
H ska visserligen också med, men detta är vårt projektarbete, så hon fick inte vara med.
PS
PS2. alla som vill får känna sig värdelösa, jag har inte ensamrätt på det.
PS3. jag har inte tagit alla bilderna, som ni nog förstår eftersom jag själv är med på somliga.
DS.
bilder jag skäms över att jag tagit för de är så dåliga
klockan är halv tre, sitter och lyssnar på mew,
comforting sounds, jo jo. Det får det bara att dra ihop sig imagen, eller så är det kombinationen av den och hennes ord. hon skyller på sigsjälv, men så är det väl att vara förälder, och hon säger att jag skärmar av mig och vägrar ta tag i saker och ting som inte är enkla. att jag inte ens vill prata om något och inte vill ta emot någon hjälp, det är inte det att hon inte har rätt i en del saker hon säger, men jag önskar att folk kunde sluta säga till mig att de känner sig värdelösa och bara står handfallna och ser på medan jag släpper allt och faller neråt bakåt, för de har inte förstått, att jag ju också känner mig värdelös, hela tiden. det är för de jag har svårast att förklara för och prata med, de skrämmer mig, det skrämmer mig, att inte kunna förklara så att jag blir förstådd, eller så att det blir fel, jag vill inte säga om det inte blir rätt. från början. det måste bli rätt. annars kan det lika bra vara. och jag vet inte vad som kommer hända sen, och nu är det sent och jag börjar ledsenblogga igen och det är så dumt så himla dumt. så nu slutar jag med det.
