oublieuse

missade bussen i morse med, fick åka inom tbg, gick hem för att lämna mina väskor. Och nu kommer jag inte iväg. Sitter och stirrar på dörren, jag vet att jag borde, men gentligen vem fan bryr sig? är vad som messar i mitt huvud. Jag har antagligen pissigt mycket frånvaro denna månaden, eftersom jag i princip inte varit där..vill inte tänka på hur många dagar jag stannat hemma.  Och mer kommer det bli. kommer inte gå dit igen fören nästa torsdag, dvs om en vecka.
Jag ser ingen mening med att gå dit, för jag gör ju ändå ingenting. Vet inte hur jag ska klara gå i skolan normalt sen, efter dessa åtta veckorna. Eller så blir det kanske lättare, ska jag göra ett löfte om att ta tag i mitt liv när det är vanlig skola? (Men det låter ju också så jävla lätt att säga, ta tag i ditt liv, om det hade varit så jäkla enkelt hade man väl gjort det bra mycket tidigare?) Jag måste ju gå pålektionerna. Fan jag måste ju det. och det är nog dags att flytta hem till mamma på heltid i veckorna, så att jag vet att jag kommer iväg.

jävla skitliv, det kommer fan aldrig bli nånting av mig. om du läser detta innan kl två hannah, så ring mig.
nu ska jag sova, hejdå fuckers.

ÄR JAG SÅ LÄTTKÖPT?!
var det något jag aldrig trodde, så var det väl att jag skulle låta mig bli pålurad en telefon på stan.
Hon hade mig säkert redan när hon sa att jag hade coolt hår. fan ta henne, fan ta henne, stå där å prata om vart man går ut i malmö, (tur att det var jag som lämnade A med henne en stund och inte tvär om). ska diskutera dethär med far min.

en annan sak jag aldrig trodde var att jag någonsin skulle låta det gå fem (!!!!!!) månader mellan att jag färgade håret. men idagg mina damer och herrar, om cirkus 10 minuter, ska jag sätta en svart hårfärg i håret (ja dessvärre svart, jag körde fast) . slut på min 1dm utväxt, ingen behöver skämmas mer.

Försökte fota till skolan. Men upptäckte att jag kan inte. Så jag tog en sån bild som man ska om man är poppare. och egentligen är det mer snö än det ser ut som. (som jag sa till H nyss, att ibland tror jag att jag redan gett upp. Jag blir galen) Lampan i mitt rum har gått sönder och jag trampade nyss isönder ett fodral till en CDskiva, jag släppte fram ett plågat hest pipande neej, jag blir lika ledsen varje gång. Nu ska jag göra te och läsa en av alla de böckerna jag hittat som jag  börjat på för 100 år sedan.

har jag spenderat dagen (okej halv 2 och framåt) med att fantisera ihop åtskilliga otrevliga samtal och spydiga komentarer i mitt huvud, alla på engelska.
det tycks vara så att på fem trevliga män går det fyra rövhål.

ett annat uttalande har också spelats upp i mitt huvud. Det hade givetvist låtit mycket mer intressant och djupt om jag sagt att jag höll en inre monolog med (eller heter det för?) migsjälv, men så var dessvärre inte fallet, det var helt enkelt bara så att jag om och om igen sa till migsjälv, (och alla andra,) att jag gör ingen så besviken av dethär som migsjälv.
Ingen av er är lika besviken på mig som jag.

klippte kanske av mig mina festivalband lite, kanske

och så har min vita basker försvunnit spårlöst..

vi drack öl klockan fyra, och fem och sex. klockan sju drack vi vin. Sen drack vi vin igen, och sedan öl.
- vi hamnade på bögklubb förra helgen. Det var inte roligt.
(är någon förvånad?) Alla andra hade säkert tyckt att det var roligt.
En glömd legetimation, 40 kr på toalettgolvet, mest alkohol för pengarna. Ingen som var uppklädd. Dans till the killers håkan hellström och pulp. Att stå i rökrutan och diskutera böcker och författare med en 26åring i snålblåsten. August Stringdberg,röda rummet. trots att jag inte läst den.
- Jag heter Göran, fast jag är neger. Det är för att jag är adopterad.
Hur gammal var du sa du? 28? jahaja okej.
Vilt skilda meningar mellan två personer hurvida jag gått ner i vikt eller alltid sett ut såhär.
- dom ska vi inte prata med!
- det har jag redan gjort!!
Mer öl? nej klockan är tre. va? Kan jag sova hos dig? kan jag sova hos dig? kan jag sova hos dig? ja. ja. ja. Bara E. jaja.
Rullstolsbundna på dansgolvet och lyckan över common people. Fyllemat istället för svartklubb och efterfest. Att rösta bröd och göra ostmackor, för att slippa behöva gå upp och göra frukost dagen efter, kan vara sämsta fylleinslaget på länge.

Donnie: Why do you wear that stupid bunny suit?
Frank: Why are you wearing that stupid man suit?

Sen kan ni ju försöka leva upp till det.
Om jag var Brian Molko hade jag velat ligga med migsjälv.
Det var det vulgäraste jag kommer skriva här som involverar
migsjälv. Ingen behöver alltså bli upprörd.

09.50
Spoke kom förbi och drev inte med mig, han sa bara hej och sen backade han tillbaka och han satte sig ner och frågade hur jag mådde, hur allt går och varför jag inte var ute på apu. Han fårgade vad jag skulle göra sen, efter våren, och jag sa att jag hade ingen aning, att jag inte visste, han frågade måste man alltid göra det? sen log han och gick sin väg.

Jag har drömt om barn som dör och kastat ett av de säkert tjugo brev jag försökt skriva inatt. Jag har krupit ihop i fosterstälning och frusit och lyssnat på blåsten och regnet.
först är klockan tolv och sedan ett, och plötsligt är den fem, så därimellan måste jag ha sovit, men jag minns det inte.

Det är när jag börjar såhär som jag inte vet om jag kommer sluta, jag vet att jag skriver alldeles för mycket  och att det aldrig är viktigt. att dem är för långa eller för många. och det finns saker jag vill säga dig som jag vill att du ska förstå men inte har en aning om ifall du kommer göra och inte vet om du tycker jag behöver säga och det finns saker som jag vill säga men inte kan och på dethär viset så känns det nästan som jag sagt det och då känns det lite lite bättre.

11.15
och du, du frågar om jag tycker att vi drar och sliter i dig. och det tycker jag egentligen inte men jag vet heller inte vart jag ska vara, för jag vill inte göra någon ledsen och ni säger att det blir ni inte men samtidigt så säger ni till varandra att ni aldrig träffar mig att det känns som att jag flyttat någon annan stans. Jag vill vara överallt hela tiden och ingenstans någonsin och jag vill ha det som innan fast att jag vet att det är bättre nu och att det aldrig kommer hända och egentligen så vill jag ju inte det iheller, och när jag tänker så blir det så barnsligt och jag vill sätta mig och tjura på mitt rum men istället så lägger jag mig i sängen och biter ihop tänderna med gråten i haslen och då är det inte ens samma sak jag är ledsen över längre. Och sen försöker du hålla mig i handen eller klappa mig över håret och jag vill inte att du ska röra vid mig, eller prata med mig. jag vill vara ensam, jag ser att du betraktar mig och jag vill säga till dig sluta titta på mig, sen inser jag hur självisk jag är, att du också känner dig ensam, att du är mer ensam än jag, men jag kan ändå inte, jag kan ändå inte.


12.35
Kanske, A kommer stegandes mot mig och vi har inte setts på flera veckor, inte sen den 17 oktober om jag inte minns fel. Det behövs te känner vi och en vänskapligare miljö. sen sitter vi i busskuren och stirrar genom hålen som jag inte förstår mig på som gör att man känner sig dum i huvudet, vi förbannar regnet och hon röker och det gör han med, och stämningen mellan dem känns lika kylig som vädret och det svider lite i mig, precis som det alltid gör i sådana situationer, vem det än gäller. på cosmo sitter jag än en gång vid bordet i hörnet vid fönstret, (för soffan är som vanligt upptagen av endast en person som sitter på stolen vid det bordet och jag förstår inte varför de gör så) mitt emot någon jag tycker om och lyssnar och tittar på världens finaste tavla med glitterram, den som hänger där på sned ovanför elementet och är målad av snigelbarnen på hatt..(hur kunde jag glömma det nu?)

14.50
S ringer och är förkyld och han har köpt en chokladkalender och det känns som om det är det finaste någon gjort för mig.

16.10
Jag lyckas kamma ut en del av min dread, en liten, men det räknas. Och jag stirrar på migsjälv och undrar om jag ska våga chansa på att färga håret brunt utan att bleka det, eller om jag pga min ekonomiska situation är dömd till svart hår med utväxt.

18.45
Har anmält mig till SJ prio, men fattar ingenting. (Det ska nog bli bra.)
och jag har ingen rubrik till dethär, sen kommer jag på att jag sagt att näe jag vet inte är min replik, och H säger då att

du är "Näe, jag vet inte" personifierat!
Så så fick det bli helt enkelt.

Nu när Å är hemma från barcelona, ska hon få svara å frågan vi alla ställer oss, nämligen;
Hur får man en spansk bög med pojkvän i säng? 
Ska träffa henne imorgon, hon ska allt få berätta.


jag har ingenting alls att säga egentligen, därav att jag inte heller kan skriva ett seriöst och välskrivet inlägg.
M och jag har precis suttit och tittat på en som jag skulle kunna säga, är en av dom snyggaste jag vet. Är väldigt fascinerad av detta utseende. Galet snygga linjer.(man måste ju börja någonstans, men jag tänker inte fortsätta) Men ha sex med henne då ida!  Säger han mitt i alltihopa!  Denna M alltså, denna M.
Precis som att man går runt och ligger med alla som man tycker är snygga. (okej hon är väldigt snygg. så att jag får ångest av att titta för mkt på henne) Inte för att hon har mitt idealutseende eller så, men hade inte bangat. (utseendet alltså, inte sexet) (framgick det verkligen vad jag menade där?)


Fast nu gick ju han och la sig innan jag han skriva något åt honom på allvar, och så har jag ingen att tala med längre, så jag ska nog också uppsöka sängen faktiskt.

Jag vill faktiskt nämna Hs och mina fina promenad inatt en gång till. Ingen pratar med mig som du gör. precis som du sa, vi förstår varandra på ett helt annat plan. nej jag vet inte riktigt hur jag ska utrycka mig. Men ja, trots att du lurade runt mig på omvägar när det ver som långa knivar i min rygg, så var det värt det. Och det är faktiskt konstigt och bortom mitt förstånd hur folk kan bry sig om somliga saker och hur det på något vis alls kan påverka dem. Gud.

titta, en lika onödig blogg som den gamla.
sovgott.

H äter äckliga chips med stark dippa.
Jag har fasansfullt ont i ryggen. Har tagit en 1g panodil och hoppas att det ska gå över, vet inte riktigt vart jag ska bli av. klockan är halv sex. Kan inte minnas att jag varit såhär pigg vid denna tiden. H och jag gick en väldigt (väldigt) lång promenad in till helisngborg och rundor och tillbaka. Vi hjälpte en full man att knuffa igånmg hans bil, sen åkte han iväg. Jag är inte full nu, bara trött i huvudet, det är därför det bara blir meningar som jag skriver,inget annat. Men det var en bra promenad, det var mest det jag ville få saft (sagt) Nu äter vi morötter. med dippa (med a)

Idag är dagen före dagen med stort D!
Alltså Hs 18årsdag! Sist av ALLA, jävla FREAK! ska slå henne.

reslutatet av tankarna blev kanske inte som jag ville, jag vet inte längre. Det blev en ny (och en ny och en ny och en ny) tanke medan jag skrev, och jag tappade den lite och sedan helt när det försvann och jag fick skriva om hälften, då var det redan tänkt och känt för det är aldrig samma, även om det känns så alldeles för ofta

Det är tomt och stilla och saker som jag inte förstår. Och alla pratar om drömmar och att det är så man klarar sig.
Det är så dom säger, alla dom stora som vi ser upp till, Dom som är män och pojkar på samma gång och alla dom vanliga som vi inte bryr oss om.
jag vet inte vad vi gjort annorlunda som aldrig pratat om sådant
eller har vi det, har ni kanske
varför vet jag isåfall inte era drömmar
Var har jag varit och vad har jag gjort när alla andra har pratat och längtat och drömt
om vad som komma skall, vad de ska göra och hur och med vem
år efter år har jag lyssnat på och levt genom sångerna om drömmarna
varför har min högsta önskan alltid varit en fin dröm att tro på
Jag minns novellen H, gör du, längst bak i bussen i mörkret. Högläsning och menande blickar.
Jag minns kalla mörka kvällspromenader, jag minns ryggar på asfalt
Jag minns halvuttalade meningar om rädsla
och tårar i ögonvrårna
Jag minns att mörkret och bredvid istället för mitt emot lockade fram allvaret och inte det hopplösa skrattet
Jag vet inte vad som var bättre då och inte vad som är sämre nu, men du är så långt borta nu (och du med, och du och du och du)
och egentligen är det väl bättre nu, när förvirring inte lurar på en tankar man sen inte kan stå för, som bara känns främmande.
kattrivsår på magen byts ut mot kliande nyckelben. Jag har lärt mig att hålla henne i handen är bättre än att hålla andan och bita ihop. Men det gäller bara katten. Jag tror inte att det gäller dig, och mig och er och oss. Eller så tror jag det, vill tro på det. Eller så har han rätt, J.berg. Det spelar ingen roll om Du håller mig hårt.
tårar som inte slutar strömma efter anklagande ord kommer allt mer sällan och byts ut mot en torr ledsamhet även efter de finaste av meningar
långa detaljerade dagboksanteckningar byts ut mot stirrande i väggar
Jag minns hur röstena som borde göra en trygg, trängde in för långt, gav ett tomt ansikte
Jag minns hur lugn och utandning var någon annans rum och hem
jag klamrar mig inte fast vid det som var, (Har man inget annat så kan man ändå ha en dröm som håller en uppe. -herhellström) och jag strävar inte efter ,det. Hur kan jag göra det när jag inte vet vad det är för något. Jag står stilla och tittar mig omkring men kan inte fästa blicken. Går inte framåt, går inte bakåt, möjligtvis i sidled.
Jag vet inte hur det är att brinna för något. Jag vet inte hur det är att var dukig på något.
Men jag vet hur det är när någon säger Jag har inte sagt dethär till någon tidigare eller du får inte säga det till någon.
Jag har brutit det löfet, men jag har hållt det många gånger fler. Det är en fin känsla, när någon anförtror något åt en, särskillt när man förstår att det är sant. Men jag kommer inte ge tillbaks, jag kommer inte lita på dig bara för att du litar på mig. Jag kommer inte döma din hemlighet, men jag kommer att undra för migsjälv vad jag gjort för att du ska tro att det skulle vara bättre att berätta för mig än för någon annan.
Det är sorgligt när man inser att man blir förvånad över att man gjort något bra, men att man säger att jag visste att det skulle bli så när man gjort något man verkligen ångrar.
Gör massor av saker jag inte vill ,för att jag måste. låter bli att göra ännu mer saker som jag måste, som jag borde, även om jag vill. Delar av mig vill, de delar som faktiskt förstår.
Gör av med massor av pengar utan att spendera dem på vare sig smuggelsprit, hårspray och strumpbyxor eller koppar kaffe.
byter ut fasansfullt trötta skoldagar mot konstiga drömmar till klockan två på dagen. Lika sömnlösa nätter.
Jag saknar att du bodde en övertalad mamma och tio minuter härifrån. Jag saknar att du bodde inga pengar och ingen planering bort. Jag saknar att vi kunde titta på varandra och veta att idag sitter vi i varsen fåtölj och tittar på totally spice (av alla tvprogram) istället för att ha idrott och mediekomunikation och historia. trots att det var på olika dagar jag vet. Jag saknar samma frissyrer och jag saknar ridturer i skogen.
Det handlar om att beröra, finns det många som säger. Jag tror inte att jag berör en endaste en. Kanske är det någon som blir glad då och då. Jag vet att folk blir ledsna också. Min mamma blev det nyss, och det var mitt fel. Fast det är kanske också att beröra, fast på ett dåligt vis isåfall.
Jag räknar dagarna som en tröst, men jag vet att när dom är slut kommer jag få räkna ännu längre. Och jag kan ens inte övertyga migsjälv om att den lillalilla tiden därimellan kommer göra någonting bättre. Men jag vet att den är värd det. (det är tre veckor kvar. tjugoen dagar.och en halvtimme.)
Saker blir som man har tänkt sig, inte alltid men ibland, oftast de negativa sakerna. Det är lätt att lägga över beslut på någon annan. Det är också lätt att ta ett beslut, att säga du måste göra dethär. och sedan lägga över ansvaret på att det blir gjort på någon annan. Att säga nu måste du göra såhär. Det är bäst för dig, det bestämmer jag. det kommer bli så bra! Men jag ska inte hjälpa dig, jag ska inte se till att det blir gjort. Det ska hon göra. Men jag ska inte riktigt berätta det för henne. Det ni gjorde var att ni gav mig sju sätt att backa, att välja själv, att välja bort. låta det rinna ut. Och ni vet inte ens om det. Eller så bryr ni er inte, förmodligen är det så. Men det gör inget, för jag bryr mig inte iheller.
Om det är en dröm att någon gång göra livet lite bättre för någon annan, om det är dröm nog. Då är det min dröm.
Annars skulle det vara fint att inte känna att allt är så förbannat meningslöst och ledsamt.
Och det var inte sant att jag inte klamrar mig fast vid det som var, för jag minns ögonblick och ord och händer ögon armar som om det vore igår, som säkert inte du minns och inte ni men jag kommer ihåg dem. Det är inte ens säkert att ni du märkte dem. Men jag sparar på gamla känslor, även om inte alla är så fasligt gamla kanske. För ni du har gjort det så fint ibland, och gör det så fint ibland. Och jag kommer alltid försvara er för ni är det finaste jag har och ni är finare än alla uteblivna drömmar tillsammans. Jag är lika rädd om er som för er. Och egentligen är det inte er som jag är rädd för. det är alla dom andra. Alla dom som kan ta er ifrån mig.
Jag har en ögonfrans på kinden, jag ska fånga upp den med fingert och blåsa bort den så att jag får önska mig något. Jag ska önska mig något alldagligt som att få sova inatt eller att mina strumpbyxor inte ska gå isönder på lördagkväll.
Nu ger jag mig. nu räcker det. Nu får det vara nog.

Down my head turns
But in heart fire burns

som han säger, och lite sant är det ju.Lite.

fokusationen låg på noll i skolan. Ensammast i värlen kände jag mig, hann inte äta frukost och inte en chans att jag skulle gå ner och sätta mig ensam i matsalen. Åkte hem för att fota och äta (intalade jag mig) har dock inte gjort något av detta ännu. Jag kan se min spegelbild i tvn härifrån, det ser ut som jag har världens (näe okej överdriver lite nu) snyggaste page! Sånt får mig att vilja klippa mig, men jag vet ju (av erfarenhet) att jag har fel sorts hår för en sådan frissyr. Jag brukar säga att det var mitt livs största misstag att klippa av mig håret,så jag skulle nog kunna dra mig så långt som att säga att jag är ju dum i huvudet om jag gör det igen. Dessutom så vill jag ju verkligen ha långt hår, varför skulle jag annars hålla på med hårförlängning hela tiden, näe precis. Varför är hår alltid ett så stort problem? Min lugg är ett annat av mina hårproblem ( vi ska inte ens gå in på dreaden) en del av mig vill bara spara ut den till en snedlugg / ingen alls, samma läng typ dvs. Men en annan del av mig vill ha rakluggen, en bit ovanför ögonbrynen, mm fint. Hade inte bangat rött hår igen iheller, synd att det är så dyrt. Eller blondt, fast jag vill verkligen inte belka sönder mitt hår nu när jag äntligen blivit av med att blekt. Måste verkligen färga håret typ, nästa vecka.. varför känns det som att jag skrivit en precis likadan blogg tidigare?

   

Okej, har gjort det igen. Ny blogg.
Egentligen avskyr jag blogg.se med deras jävla reklam mitt i allt, ingenting som fungerar och upplägget på blogspot är mycket bättre. Men mitt tålamod är som känt inte speciellt långt så när alla namn jag kunde tänka mig just i den sekunden (kanske 10 minuter då) var upptagna, så föll jag tillbaka hit, med lite puschning från min käre vän H sida. Så jag vet inte hur långvarit dethär blir.
Jag har iallafall en regel denhär gången, slut med emobloggandet. Det vill säga, inga deppressiva det är synd om mig inlägg, sådant har jag min dagbok till. (ska börja med den igen.) Jag förösker på många plan här i livet bli en bättre människa, Men på fullaste allvar vet jag inte om denhär bloggen kommer att återspegla verkligheten korrekt, för jag är oroväckande (läs pinsamt) känslig ibland och kan bli ganska lätt ledsen. Men nog det som sagt.

Idag är det den fjärde november, det är fyra månader sen jag och S träffades för allra första gången mitt i kenthavet under Arvikafestivalen, men det är en annan lite lustig historia, ganska underhållande brukar folk tycka. Det är även tre veckor sen jag haffade bästa killen så att det blev sådär på riktigt liksom. Det tycker jag är kul!
Men det är 24 långa eller korta dagar tills vi ses, är inte livet rent ut sagt förjävligt? Nä skoja, possitiv & glad! (känner du igen det H?)